Lex Orwell 3.

Jag är sedan 12 år tillbaka medlem på ett antal av de mest initierade forumen och privata maillistorna i landet som avhandlar IT, IT-juridik, IT-relaterad etik och teknik. I dessa forum har under det senaste decenniet passerat ett antal hundratusen inlägg. En stor del skräp, och socialt vardagsprat givetvis men även blandat med det mest kvalificerade inom nya Internetfenomen, standarder, teknisk mediautveckling och lagförslag. Men när en sådan här situation uppstår, när Staten plötsligt vill driva igenom något så oväntat demokratifrämmande som FRA:s nya signalspaningslag, så ställer alla de nationella och Europeiska kompetenserna i dessa forum sig på tå och formligen SKRIKER ut ett STOPP mot denna komplett galna lag. Med all rätt.

Det här är inte en teknisk fråga eller en fråga om detaljer och omständigheter gällande hur själva spaningen ska utföras. Kärnpunkten är om staten ska få folkets TILLSTÅND att överhuvudtaget göra det.

Fast nu försöker regeringen glida in på ett sidospår som inte avhandlar själva kärnfrågan, (d.v.s. att de ska få tillstånd av folket att göra detta) det förutsätter de, nej nu gäller det att lugna massorna med lite avledningsfluff så att det kan klubba lagen ostört.

Men.

-Vi bara kan överhuvudtaget inte ge staten laglig rätt att utöva godtycklig, oredovisad avlyssning av Svenska medborgare utan brottsmisstanke.

Det skulle nämligen behöva förutsätta att staten alltid är;

-Felfri
-Kompetent.
-Icke korrumperad.
-Fri från dolda agendor
-Fri från oförsvarbara syften i sitt handlande
-Laglydig
-Fri från frestelser att utöka användningsområdet i den lagliga avlyssningsrätt de skaffat sig.
-Sammansatt av partier som ej har rasistiska agendor eller odemokratiska inslag i sitt partiprogram.

..och så vidare. Kan någon här hävda att ovanstående alltid har varit fallet, är fallet idag och alltid kommer att vara fallet i framtiden?

“Lex Orwell” som lagen kommit att kallas, är ett för starkt verktyg att tillhandahålla en statsmakt. Att det förekommer ändå i dag är illa nog.
Det går inte att garantera följderna eller att det används på det sätt det är tänkt. Det går helt enkelt inte.

Ur en taktisk synpunkt; Tänk efter!

-Efter flera års remisssande och processande, så ska nu (efter veckans ramaskri-protester) helt plötsligt tillägg, undantag och “integritetsskydd” tänkas ihop, skapas och införas (Av vilken kompetens DÅ helt plötsligt kan man fråga sig?) i lagförslaget på mindre än 48 timmar och sedan klubbas igenom.

Det skapar svindlande låg trovärdighet att Regeringen bara har mage att kommunicera det, än mindre GÖRA det, utan djupare förnkring och utan att vänta in folkets vilja.

Beredningen och timingen har varit mycket noggrann för att få igenom lagen friktionsfritt;
-Lagförslaget schemalades att behandlas mellan skolavslutning och Midsommmar och två dagar före riksdagens stängning.

Man behöver inte vara det allra minsta konspiratoriskt lagd för att se den glasklara intentionen att Regeringen räknat med att få igenom det här som “av en händelse” lätt som en tvål glider i badkaret. Det säger en del om känsligheten i ärendet.

Några, förmodligen en “Social-Moderatisk” mix (det var Socialdemokraterna som initierade lagförslaget som ni minns), står med stenhårda piskor bakom den här processen och skriker till riksdagsgrupperna; “Den här lagdjäveln SKA igenom HÖR ni det!! -Nu djävlar ser ni till att få det att hända!! Skit i vad tidningarna skriver, det lägger sig. Folk glömmer. Bara GÖR det! Nu!”

Det kan anas av alla tecknen som hela debatten och omröstningen omges av, att det här är något väldigt allvarligt och prioriterat för de som initierat det hela. Riksdagsledamöter står med gråten i halsen i talarstolen och uttrycker sin rädsla och frustration, pressade mellan partipiskan och dem de representerar d.v.s. oss.

Tänk er, att min och tusentals andra Svenska bloggar som skriver kritiskt om detta ämne idag, börjar registreras och alla blir stämplade som “regeringskritiska” i en databas. Det är vad den nya lagen kan medföra. Mysigt. Okej. Fine. Här är jag. Jag och hundratusentals andra tänker fortsätta bryta fram med sanningen tills det blir slut på galenskaperna.

Allt känns mycket obehagligt faktiskt. Är det här verkligen mitt land?

/S