Friday, Jul 30, 2010
Login

Nej, signalspaning i sig är inte problemet.

Underrättelseverksamhet är varje lands skydd och rättighet. Jag har inga problem med det. (Angående Signalspaningslagen). Det är att regeringen ger det laga stöd som är problemet, för det skadar inte bara integriteten hos medborgarna och gör oss till ett topp-tio-land bland de med sämst integritetsskydd i världen (inklusive Polen, USA, England och Portugal, Sydafrika m.fl) utan skadar också själva grundsyftet med FRA:a verkamhet.

Låt mig utveckla;

-Jag tycker att FRA borde få utöva signalspaning under total sekretess och noll insyn, långt utanför det publika ögat i samma ofarliga mörka källare som andra länders underrättelseverksamhet och att den här lagen bara hindrar dem i det de egentligen är satta att göra, d.v.s. stävja yttre hot mot Sveriges säkerhet.

Nu, med det nya regeringsbeslutet, blir deras verksamhet visserligen “laglig” men ställs under en kommitté, en “domstol” och dessutom Datainspektionen!! Riskerar inte det att devalvera själva syftet med signalspaningslagen? Helt plötsligt blev det nu en gegga av civilrättsliga frågor och ett jämrans mediaoväsen av det hela! Vem tjänar på det?

Om FRA i stället får operera i en “gråzon” med ett minimum av insyn, så innebär det ju att de tar stora risker om de skulle bedriva integritetskränkande spaning mot oskyldig privattrafik, men inte när de bedriver fokuserad underrättelseverksamhet riktat mot utlandet och yttre hot mot Sverige. Det blir självreglerande. Ingen vill ha en ny IB-affär. Gör de något oegentligt och åker dit får de rejäla problem.

-Och eftersom de i det scenariot saknar laga stöd i att spana på enskilda Svenska individer, så kan de heller inte dra de individerna inför rätta om de hittar småbrott eller andra civilpolisiära angelägenheter=automatiskt integritetsskydd. Informationen de eventuellt får fram, av vilken riktig eller oriktig anledning som helst, kan helt enkelt inte användas eftersom den var olaglig från början.

Detta gör att de får bäst effekt i sitt värv av att hitta riktiga terrorhot och rikta underrättelsearbetet mot de mest relevanta målen. Rätt incitament för signalspaning.
Lagar som “The Patriot Act” och det vi ser i Storbrittannien.. och nu till sist här, är så fruktansvärt, fruktansvärt fel ute.

Det obegripliga framtvingandet av den här lagen gör ju att FRA släpas fram i håret för att bespottas på torget, synas under lupp av media, de sätts under ett batteri av statliga kontrollfunktioner i medborgarnas tjänst och drar på sig musklerna av hela undergroundkulturen. Dessutom så skrämmer de buset ner i sina springor igen och tvingar allmänheten och mjukvarubranschen till masskryptering och anonymitetsåtgärder.

Så fruktansvärt korkat ur underrättelseperspektiv.

När detta händer får vi några saker;

1. Ett tandlösare FRA
2. Förstöring av skattemedel, då FRA:s huvuddirektiv värdedevalveras och det riskerar att bli en död administrationsklump liknande Försäkringskassan (visserligen med 900 anställda och en cool superdator) i en skogsdunge av det som en gång säkert var en fungerande underrättelsetjänst.
3. En massiv negativ opinion, som gör det politiskt svårt att överhuvudtaget arbeta med frågorna.

Nyckelordet är “hemlig” i “hemlig signalspaning”.

Underrättelsetjänst ska ske i de mörkaste av valv, knappt känd av statsministern, för så länge inte underrättelsefunktionen har en polisiär styrka underställd sig som kan gripa medborgare till höger och vänster och backas upp av ett lagrum, så är den helt ofarlig för den vanlige Svenske medborgaren.

Nu däremot, med det fokus som den nya lagen fått, så har de skadat Svensk underrättelseverksamhet något alldeles otroligt.

-Jag cirklar hela tiden runt denna grundläggande principfråga. Det grundlagsvidriga i att staten ska få _tillstånd_ med lagstöd att gå igenom Svenskarnas privatkorrespondens.

Att de i lönndom _gör_ det är ett mindre problem än det obehagliga faktumet att det hela nu sanktioneras av vår regering i stället för att vara olagligt. Det är bara Kina, Saudiarabiska länder och i viss mån USA som kommer i närheten av samma förhållningssätt som Sverige nu närmar sig i den här frågan. Vi är helt plötsligt nästan värst!

…när det gäller att med laga stöd spana på, lyssna på och hämta in information av varje medborgares kommunikationer i ett land. Varje telefonsamtal som rings, varje mail som skickas dynget runt av varje Svensk, kommer att passerera FRA:s superdator för att scannas av om det sägs “bomb” eller “globen” eller Al Qaida” eller liknande. Dynget runt. Året om. Står vi under bevakning, från Januari 2009. Det, är vad lagen innebär. Faktiskt och konkret, utan överdrift eller raljerande.

Just den här passagen, just den brännpunkten, det nålsögat, är det som det handlar om. Vidden av det principbeslutet är så stort, så stort, -ett gigantiskt skifte av förhållningssätt till medborgerliga grundlagsskyddade rättigheter.

Tror fan att ISA (Invest in Sweden Agency) blir skärrade när utländska företag flyr fältet av denna anledning och att sverige blir svartlistat av Internationella organisationer som mäter privatpersoners- och företags integritetsskydd i olika länder. (Detta har vi kunnat läsa om i tidningarna senaste dagarna.)

Många som diskuterar detta ramlar ner i teknikaliteter om hur det ska gå till, vilka åtgärder som ska vidtas för att skydda integriteten och så vidare, medan själva kärnfrågan, -att FRA ska kunna trampa runt i våra privatliv med stöd av lagen som i gamla Sovjet, inte verkar har gått in riktigt. Jag hade förväntat mig ett högre och mer uthålligt ramaskri från de stora redaktionerna och SJF t.ex.

Fast det är klart, snart börjar ju Allsång på skansen.

/S