Synnerligen levande.

Oj. En reaktion jag inte riktigt förväntade mig med att blogga regelbundet är att när man inte gjort ett inlägg på några dagar så börjar folk höra av sig och kolla så att man lever och har hälsan. Intressant. Och så känns det lite mjukt mysigt i bröstet.

Tack för omtanken. Min paus beror på att det är högsäsong i kolgruvan just nu och en pråm från Finland just kommit in med mer att göra, vilket gör att jag står i gruvan och skottar från morgon till kväll, bildligt talat.

Det har varit Styrelsemöte med Stiftelsen jamtli, Landstingsfullmäktige, Kommunfullmäktige, en massa röj runt Kingens skiva i USA, jag har börjat göra sista smörjelsen för ett av mina företag ser det ut som (fast vi har inte dragit ur kontakten ännu) och en hög med administration ska hanteras, detta tillsammans med att hinna med privatliv, klädtvätt, sommarplanering för Kingens medverkan i Allsång på skansen samt att kökspersiennerna just gick sönder, en hårddisk brann på Studion, jag ordnade en offert på reparation av växellåda från bilverkstan samt att högen med fönsterbrev är så stor på hallmattan nu varje morgon att jag lejer in en hjullastare som får lägga det på flakbilar och köra det på tippen o.s.v o.s.v.

Så; nu skulle jag vilja be alla mina läsare att sälja åtminstone ett organ var till Östtyska organmaffian och sedan skicka överskottet av försäljningen till mig. Innan måndag. Tack. Okej? Jag vill kunna ligga åtminstone ett år på valfri Söderhavsö och hämta igen mig lite. Fast..så djävla trött är jag inte. mer…beslutsam och framåt-orienterad. Jag fattar inte, men av nån anledning kommer ofta stunder nu när jag tycker att tillvaron är mer intressant och spännande än på många år! Jag kommer aldrig att förstå mig på mig själv. Men jag kan tycka om mig, det kan jag göra, och det gör jag.

BIG LOVE

/Stefan