I högtalarna; The Doors: -Roadhouse blues. Rolling stones: -Sympathy for the devil.

Man undrar ju. Varför DEN musiken plötsligt känns helt relevant. Det känns som om jag för första gången någonsin lyssnar på musik. Den typen av Rockn´roll har varit helt platt för mig förut. Nada. Null. Och nu härjar den och river meningsfullt i hjärtat. Varför då? -Vi skyller på mitt läsande av Dylan-biografin tror jag. Just nu; Joan Baez; -Diamonds and rust. Antingen håller någonting att brista eller någonting att födas. Eller båda. Välkommet vilket som.

I morgon; -Åre och Copperhill Mountain Lodge för att dra en pitch för chefen om vintersäsongens underhållning. Ska bli intressant.

FRA-debatten fortsätter. Mitt parti sover djupsömn. Det är för lite dramatik i politiken.

Tänk att få se en besjälad Maud Olofsson stå i en talarstol, röd i ansiktet med brinnande patos och håret på ända och skrika “Oh, ni fria socialliberaler, följ mig mot tryggheten, låt vår framtid bli den ljusaste, låt min eld bli den största!”

Det lär inte hända. Men en sådan ledare skulle jag följa.

Svensk politik finns inte. Verklig svensk demokrati finns inte heller. Det är bara en restslamsa av något som en gång var, befolkad av egenbevarade politiska löntagare som springer omkring i korridorer och inbillar sig att de spelar roll.

Men det gör de inte. Det gör vi inte.

Den stora allmänheten därute har slutat följa oss politiker. De förstår inte vad som pågår. Den ideologiska och folkförankrade demokratin har varit död och kall rätt länge nu. Åtminstone för alla utom den lilla kärna som sitter allra längst in i mitten av den och tror att allmänheten fortfarande bryr sig.

Det är det som gör FRA-debatten så hoppfull. Den har tänt en eld av engagemang has vanliga människor i en rätt viktig fråga.

Sömnen vi har i dagens politik är öronbedövande. Stagnationen förkrossande. Arrogansen outhärdlig. Trevligheten förlamande.

I förra fullmäktige jag satt i räknade jag till fyra tjänstgörande personer som somnade i stolarna.

Det är vad ni får för skattepengarna. En mysig, ofarlig debattmiljö, vinande partipiskor i kulisserna och en god powernap då och då för de folkvalda.

Saker som att få era intressen tillvaratagna, era frågor drivna, er vilja representerad eller lite kurage i dem ni väljer in, det kan ni glömma.

/S