Eller hur alliansen var inne och snokade på sossarnas internweb?

“När de tler om tider som skal komme,
då har de handen i din lomme.”

Den personliga integriteten nämns i stället i RF 2:3, och huruvida det skyddet är värt någonting i praktiken kan diskuteras.

Det som skyddas i RF 2:6 samt i Europakonventionens artikel 8 är i stället post- och telehemligheten. Inte den personliga integriteten.

Nu vore det väl inte hela världen om vi kunde dra ett streck över äldre tiders språkbruk och säga att från och med nu så är “personlig integritet” synonymt med “post- och telehemlighet”, eller åtminstone låta det gälla så länge vi lyssnar på Maud Olofsson.

Problemet är att vi knappast kan räkna med att den (föga innovativa) definitionen av “personlig integritet” kommer att få genomslag så länge samma uttryck redan används på annat håll i lagstiftningen, och då förutom som nämnts i 2 kap. 3 § regeringsformen även i personuppgiftslagen, som inte heller handlar om post- och telehemligheten (den står i stället i 4 kap. brottsbalken).

I övrigt var det rätt, men just detta menar jag är en viktig detalj, som rentav kan förklara hur politikerna konsekvent lyckas bortse från intrånget i post- och telehemligheten när varenda kotte bara tjatar om sin personliga integritet.