Jag hörde den komma i tid.
…sommaren 2008.
Eller, ska jag säga, efterbörden, svallvågen efter sommaren 2008.
Som när man kört en racerbåt i 150 knyck och tvärslår av motorerna, så kommer en vägg av vatten bakom en och nästan tippar en framåt över ända.
Eller som att stå på en räls och plötsligt ana ett tåg med släckta lyktor rusa mot en och och man kliver av spåret i sista sekunden innan tågets stålfront jämnat en med marken.
Den känslan ni vet.
På något sätt duckade jag den. Chockvågen efter sommaren 2008.
Som trodde att den hade något att hämta på mig. Glöm det. Som en osmidig tjur missade den målet och bara rusade förbi mig in i evigheten.
Söndagnatten sovs det inte alls. Stört omöjligt. Läste i stället. Jag insåg när morgonen kom att den här dagen aldrig skulle gå att starta upp som en vettig Måndag. Så jag hoppade över den i stället och börjar förhoppningsvis om i morgon.
Fast det är klart, det blev en djävla massa gjort ändå. Skrev pressreleaser, svarade på gammal mail, laddade upp ett album till en onlinebutik, ringde USA, tvättade kläder, handlade basvaror, skrev en halv låt och förde över sommarens videodokumentation till hårddisk, samt bäddade rent, betalade räkningar och diskade.
Ovanstående är alltså min definition på att “göra ingenting”. Ni skulle se en riktig dag. Phiuw.
Vidare;
-Artisten Martin (Yea yea, wow wow) Svensson är ett geni.
Med ruskigt låga förväntningar började jag läsa hans bok “Hej, mitt namn är Elton Persson” och inser att karln har ett psykologiskt bråddjup i sig som gör att man omedelbart sätter sig på arslet i hallen eftersom man är så full av fördomar, fullproppad som man är av medias framställning av honom över en tioårsperiod.
Självklart är han en riktig människa som alla andra. Det skrämmande var att jag upptäckte massor av mindre klädsamma fördomar i mig själv, som jag trodde jag gjort mig av med för länge sedan.
Boken är rolig. Välskriven. Språket rikt. Den är blödande. Dramatisk. Patetisk. Ömklig. Ful. Nära. Intensiv. Naiv. Vacker. Svart. Smärtsamt ärlig. Cynisk. Lättviktig. Krävande.
En tripp. Tack Martin för läs-festen och skratten. Det var den tjusigaste mest välförtjänta och sannaste fot jag någonsin sett uppkörd i Sveriges musikbransch-röv.
…och betraktelserna över äktenskapet, kylan mellan kvinna och man, kvinnans praktiska grymhet och männens patetiska litenhet var vansinnigt underhållande.
Tänk, vissa böcker kommer precis i rätt ögonblick.
Om man tillhör den lilla skara människor på jorden som av olika slumpmässiga orsaker råkar få DEN STORA insikten alltför tidigt i livet, kan det därefter bli tungrott att känna någon större mening när det gäller någonting alls. Jag talar om småstads-tramset, stockholms-tramset, politik-tramset, näringslivs-tramset, ego-tramset eller relations-tramset.
Allt ter sig om färdigspelade nivåer i ett dataspel i oändliga syrefattiga loopar av ren och skär leda och risken finns att man måste gå runt i det där möget i 40 år till innan man vänder upp näsan. Now, snacka om livstidsstraff.
Men så dyker det plötsligt upp lite doser av blixtrande intelligens och mening ibland. I en bok, i en radiointervju, eller i insikten att jag har de här underbara verkliga, riktiga vännerna, familjen och människorna att brinna för. Dessa få, som betyder allt. De enda egentligen, som intresserar mig överhuvudtaget. Min cirkel är trång och liten, och vansinnigt exklusiv numer, sedan jag slängde ut alla hundratals dödkötts-relationer.
Borta är timmarna och dagarna man tvingats slösa bort på att vandra runt i strukturer av omotiverade sociala koder som måste uppfyllas. Förlösningen i att slå sig lös ur det fängelset måste vara en av milstolparna att erövra i en människas liv. Som att få upp huvudet övanför vattenytan. Som att verkligen verkligen inte längre bry sig om de dåliga krafterna längre. Alls. Det är då du verkligen gör världen till din riktiga spelplan. Skapar dina riktiga relationer och låter din riktiga människa yrvaket titta ut i friheten. Det har inget med t.ex. ekonomiska resurser att göra. Alla kan erövra den friheten. Alla har det valet.
Nu är det snart höst. Nu kör vi djävlar. Eller hur?
love
/Stefan
Yep. Let’s floor it