Staten funderar på olika sätt att gå in med räddningspaket om hundratals miljarder i stimulansmedel i finanskrisen.

Det är lika meningsfullt som att strö en död människas aska för vinden från en bergstopp. De pengarna försvinner ut i ingenting. Ingen verkan. Enorma skattemedelsbelopp.Varför?

-Därför att kraften i den globala lågkonkunkturen är långt mycket större än någon stat har medel att kunna motverka. Företag kommer att gå under och människor kommer att bli arbetslösa. Inse detta, och arbeta utifrån den strategin i stället.

Hur kan det komma sig, att en regering kan sitta och debattera om tio miljoner hit eller dit till t.ex. kultursektorn medan de med andra handen öppnar ett flöde på hundratals miljarder för att reparera dåligt skötta företag och stödja spekulationsekonomin?

Är det bara min tinningsven som dunkar på gränsen till att explodera när jag tänker på de här proportionerna? Är det för stora siffror för den anskilde individen att ta till sig?

Hur ska staten någonsin igen kunna försvara en besparingskrav på kommunnivå om några tiotals miljoner här och där, när vi medborgare direkt kan säga “jamen ni brände ju fler hundra miljarder på ingenting i finanskrisen”

Om vi säger så här; Staten sitter med ett godtycklig belopp, säg 200 miljarder på fickan, tittar veligt på penningbunten, vänder och vrider på vad de ska göra med pengarna. Valet står mellan att vinna korta poäng genom att ge “stöd” till en ekonomi som redan är död eller att göra något annat.

Förstår ni läsare hur mycket 200 miljarder är? Förstår ni hur omöjligt det skulle vara i normala fall att klämma ett sådant belopp ur staten utan ofattbara skattehöjningar? Varför går det så lätt nu helt plötsligt? Så lättvindigt?

Två hundra miljarder kronor skulle till exempel räcka till att nästan sätta hela sveriges byggsektor i arbete i flera år. Några fria exempel: En helrenovering av Inlandsbanan. Vindkraftsparker. Satsning på höghastighetsjärnvägar samt göra en riktig Europaväg av 45:an.  Öppna upp hela Sverige med miljövänliga, billiga transportalternativ. Pengarna skulle kunna skapa långsiktiga strategier för småföretagarna, med nya riskfonder och skattelättnader. Här har man kanske bränt halva sedelbunten, hundra miljarder. Resten, skulle kunna gå till att bygga nya sjukhus och totalt modernisera och finansiera upp hela vårdapparaten samt polisen. Allt detta skulle sammantaget skapa hundratusentals jobb.

Förstår man inte att investeringar är den bästa vägen genom en lågkonjunktur?
Samtidigt som man då sätter nästan hela folket i arbete, så bygger man ett modernt land med stark infrastruktur, kraftigt egenföretagande och ett överlägset välfärdssystem. Detta ökar konkurrenskraften gentemot andra länder och gör Sverige starkt. Kronan går upp, blir stabil och man bygger substans i stål och betong.

-Men icke. Hundratals  miljarder, ska istället ut nu i onödan, till ingenting, och utan anledning.
“Poff” -Borta.

Kvar ligger i så fall Sverige, fortfarande omodernt, med åldrade ekonomimodeller, sviktande infrastruktur, arbetslöshet och allt svagare privatsektor och detta på grund av en politisk kultur, som sitter fängslad av sig själv i en halvsekelgammal organisationsmodell, befolkad av människor, som för länge sedan passerat bäst-före datum gällande moderna, modiga och nödvändiga strategikunskaper.

Idag behöver vi modet att ta starka, kraftiga och obekväma beslut, eller så får vi låta landet dö sotdöden.
Tidsfönstret vi har, är bara några år, innan det nya måste vara på plats.

Det måste börja nu.

Borg, är du hemma?

/Stefan Hallgren (c)