Archive for April, 2009
Piratvåren 2009
Posted by Stefan Hallgren in Hyperdemokrati, Politik Thursday, 30 April 2009 17:45 No Comments
Det känns omvälvande att konstatera att det TV-bedövade bekvämlighetsfolket faktiskt engagerar sig litegrand. Även om…eller om det är “trots att”..eller kanske “gudskelov” att det beror på Piratpartiet? PP får 5,1 % av rösterna till EU-Parlamentet. Jag vet inte. Det hade fått komma från vilket parti som helst. Poängen är att det gjorde det inte. Och det smärtar mig lite, efetrsom jag önskar att det kommit från det parti jag så länge tillhört.
Det kom i stället från ett parti med smalt och tydligt fokus:
1. Värnande om den personliga integriteten.
2. Skyddande av yttrandefriheten.
3. Ett kraftigt motstånd mot digital övervakning och begränsning av individuell frihet på nätet, i alla former, från både privata intressen och staten.
Var partiet står i andra frågor är betydelselöst, eftersom ovanstående frågor hämtar sin starka kraft från grundlag och konstitution och överordnar sig därmed alla andra mindre politiska agendor och sakfrågor. Momsfrågor, strafflängder eller biltullar är politiska lättviktare invid de allvarliga hot som just nu riktas mot medborgarna. Överstatlig informationsmakt. Begränsning och reglering av var du skriver, hur du skriver och ett förbud mot att vara anonym på nätet. Det är en lika orimlig utveckling i den digitala miljön som i den fysiska.
För de som inte har förstått det, så håller de Europeiska länderna i praktiken, och kanske utan att vara riktigt medvetna om det, att skapa ett digitalt Sovjet med ett stordator-KGB vid rodret.
Det är inte modell som ska få läggas över de demokratier vi lever i. Aldrig någonsin.
Jag sympatiserar med ett annat parti i de allra flesta andra frågor av mindre dignitet än denna. Men just i denna fråga, är jag en sann Piratpartist. Den här utvecklingen ska helt enkelt stoppas.
Den ska stoppas.
/S
Plötsligt, började någon att sjunga.
Posted by Stefan Hallgren in Politik Sunday, 12 April 2009 19:26 5 Comments
Gör ett tanke-experiment; -Föreställ er scenariot att till exempel tusen…Älgar (!), skulle samlas i en dalgång, nedanför en avsats där en grupp på fyra älgtjurar och en älgko står och hänger på sig gitarrerna och räknar in en låt? Nej, det går såklart inte, jag vill bara illustrera, att vi människor är den enda art där enskilda individer plötsligt bestämmer sig för att framställa musik, drama, film, tavlor, statyer, poesi, arenarock och så vidare, för att underhålla och beröra de andra i flocken. Några av oss känner ett behov av att uttrycka något för att få andra att känna något. Varför? Och behövs det överhuvudtaget? Detta inlägg handlar om oss och vår slarviga användning av kulturbegreppet.
Vad ska vi göra med de förbannade kulturarbetarna? Skjuta dom?
Det började förmodligen för tiotusentals år sedan hos små grupper av människor, där någon kom på något, att slå på en trästock och sjunga ordlöst,eller måla heliga tecken på en bergvägg.
Skapandet manifesterade människan som art och utvecklade den. Kulturen skapade symboler för kommunikation och grupptillhörighet. Senare även njutning, meditation, känslosamhet och extas.
Då kommer frågan: -Varför accepterar inte de politiska och finansiella systemen i samhället konst, kreativitet och kultur som en nödvändig självklarhet liksom sjukvård och idrott? (för det gör de inte, försök inte). En del av förklaringen kanske kommer av att de tre orden “kreativitet, konst och kultur” är helt inflations-sönderfrätta av floskelfyllda finkulturmänniskor inom den gamla journalistkåren och den åldrande offentliga kulturapparaten.
Det här måste vi titta närmare på. Låt oss göra upp med det här genom att verkligen gå igenom orden “kreativitet, konst och kultur”.
Nedan, ska vi ha en liten lektion i de olika ordens definitioner och innebörder en gång för alla:
Definitioner:
1. Kreativitet är något som skapar nytt där ingenting fanns, eller omvandlar något existerande till något annat. Kreativitet kan alltså vara att med såg och hammare konstruera en husgrund på ett nytt sätt eller uppfinna telefonen eller sparka in en straff på ett nyskapande och oväntat sätt. En kreativ person är alltså inte alltid detsamma som en konstnärlig person.
2. Konst, är en i någon form (ljud, text, materia, bild, doft o.s.v.) gestaltad tanke, känsla eller vision från en eller flera utövande människor, som skapar reaktioner i andra människors olika känslor genom att förmedla det utåt.
Därför är musikfenomenet “AC/DC”, som dånar ut lekfull gitarrmusik på en arena för 50 000 människor konst. De uppfyller helt klart kriterierna med råge (Liksom Mozart på sin tid). Ja. Det är konst per definition. Ett exempel på mer traditionell konst: -Den kände målaren Bengt Lindström ombads göra ett konstverk för Volvo. Han skapade då en sju meter hög staty av en hammare, med en människohand hårt knuten om skaftet och en hel riktig Volvobil som hammarhuvud. Statyn målade han sedan i klara psykedeliska grundfärger på typiskt Lindströmvis. Se där; -Provokation, från konstnärens tanke och fria vision till färdig förmedlad gestaltning. Samma logiska kedja gäller alla konstnärer. Därför är Iron Maiden, grafittimålare, Veronica Maggio, amatörfotografer, Monica Zetterlund, Entombed, Amanda Jensen och Robyn också -konst. Därför är Dansband konst. Därför är den “traditionella, etablerade fina konsten” också konst. Alla uppfyller de kriterierna i första meningen i detta stycke.
3. “Kultur” betyder inget annat än “mänsklig verksamhet inom ett visst område och en viss tidsrymd” enligt Svenska akademins ordlista. TÄnk på det. Kultur är per definition ettikettlös. Kultur är “mänsklig verksamhet inom ett visst område och en viss tidsrymd”. Vilken verksamhet som helst. -Fotbollskultur, rockbandskultur, indiankultur, fifflarkultur, samekultur, stockholmskultur, knarkar-kultur, teaterkultur, gängkultur, glasblåsarkultur, dataspelskultur, akademisk kultur, konstnärlig kultur, fyrtiotalist-kultur o.s.v. Kultur är alltså så enkelt. Det är ingen överdrift när man säger att ordet “Kultur” innefattar allt, det är i själva verket den mest korrekta definitionen vilket bevisats i detta stycke.
Vad vill jag då ha sagt med hela detta inlägg? Jo, jag vill att handläggare, projektledare, utövare, kanslister, politiker och chefer inom den offentliga apparaten liksom högre och lägre företagare och människor i allmänhet, ska lära sig att för djävulen sluta prata om “kultur” som om det vore något slags diffust destillat av av Norén, Bergman, Teater och Operascén, något avlägset, som inte angår allmänheten.
För det gör det. Angår allmänheten alltså. Som fan.
-När dina barn får ett nytt spel till sin Playstation konsumerar de utövad kultur. När du tittar på en video på YouTube, så konsumerar du kultur. När du köper Springsteenbiljett så konsumerar du utövad kultur. När du ser en riksteaterföreställning konsumerar du kultur. När du hyr “Batman -The Dark Night” så konsumerar du i högsta grad kultur. När du går på Wallmans salonger konsumerar du kultur. När du går på rock-klubb i din hemstad konsumerar du kultur. När du tittar på Dansbandskampen eller Musikbyrån eller Idol, konsumerar du kultur.
Medborgare och medmänniska: -Hela ditt liv, ja hela du, är totalt omringad av kulturutövare från morgon till kväll. Du kan inte röra dig en centimeter sedan du slagit upp ögonen på morgonen utan att ta del av en eller oftast flera utövande konstprodukter, från att du läser morgontidningen till att du sätter på radion eller går ut på webben. Vi finns överallt. Ändå ser du oss inte. Faktum är, att om vi alla kulturarbetare skulle tystna i morgon, så skulle mångas liv omedelbart skrumpna ihop till ett meningslöst ingenting. Samhället skulle få punktering och rasa samman ögonblickligen.
Själen skulle fly samhället och vi skulle lämnas att bli ospeglade tomma zombies.
Konsten tillsammans med kreativiteten är limmet, kärleken, skrattet, meningen, analysen, lusten och utvecklingen av civilisationen. Det som bildar vår kultur. Vi måste värdera konsten och dess yrken på sina rätta meriter, höja statusen till en självklar och rejäl del av budgetar, anslag, inköp och utbildningsförutsättningar.
Nu.
/Stefan Hallgren
Men kämpa lite för er existens då! -Cellulosamedia.
Posted by Stefan Hallgren in Personligt Saturday, 11 April 2009 17:18 No Comments
En kanonprodukt där vi genom att skada miljön rätt rejält kan läsa lite för sent om vad som hände igår.
Allt detta vore ju okej, om det bara inte vore så att det repeteras exakt likadant varje år. Det ser lika ut idag i tidningsmedia som när jag gick ut gymnasiet 1986. Lika cyklisk. Samma ämnen. Samma “sommarmode för studenter-reportage”. Fast det har blivit ännu värre när det gäller nyhetsjournalistiken. Nyheter som ger stora känslosvallningar exploateras ogenerat igen och igen oavsett om de har någon förankring hos dagens lite yngre läsare.
-Svartenbrandt rymde förra veckan och rånade en bank. JAMENVAFAN DET GJORDE HAN JU 1983 OCKSÅ! SLÄPP DET! Carola var med i melodifestivalen för ett par år sedan. JAMENVAFAN DET VAR HON JU 1983 OCKSÅ! SLÄPP DET! Man börjar tro att det bara är trygghetsnarkomaner som ploppar ut ur journalisthögskolorna. Redaktörerna i sin tur är rädda som skrämda harpaltar för att bredda sin journalistiska vinkel. De cementerar och konserverar journalistiken till den graden att man inte vet om man läser årets eller förra årets tidning ibland. Allt detta gör att de tappar i relevans, vilket är livsfarligt i den nya mediekonkurrensen. Om de gamla medierna inte ger sig ut på spången och blir lite farliga igen och ger oss ett kraftigt journalistiskt mervärde, så kommer vi helt enkelt att vända blicken någonannanstans.
Politiken är ensam kvar i 1900-talet.
Per-Albin Hansson. Grundare av det Svenska folkhemmet. För tusen år sedan.
I en tid när Socialdemokraterna är påkomna med pamp-bonus-sjuka och högerregeringen agerar som ide-fattiga strutsar, var ska vi då vända oss? KD och Centerpartiet skulle åka ur riksdagen om det var val idag och VP/MP släpar mest med som något slags tillbehör som tappat all momentum i sin politik.
Vi står med en gammal politisk kultur som ingen privatperson ids engegera sig i längre. Förtroendevaldas stolar gapar tomma och den rest som sitter kvar och bestämmer fick sin världsbild formad under Fälldin och Palme. För 40 år sedan. Hur i alla världen tror de att vi ska kunna tycka att de och det de håller på med är det minsta relevant för vår vardag? Hur ska det kunna stimulera oss till engagemang? Hela politiken är idag som “någon annans spelplan”. Alla andra i samhället har gått vidare, men de som bestämmer sitter tjurigt kvar i det numera tomma folkhemmet.
Det känns som om sveriges demokratiska apparat har tagit ut skilsmässa från sina väljare. Politiken känns lika avlägsen som företag som Ericsson eller SAS. Avskilda bolag där vi inte har något inflytande i styrelserummen.
I sin avlägsna värld, så inför de övervakningslagar, belönar sig själva, pratar om sig själva, marknadsför sig själva, som vilket privat företag som helst. “Vi” i definitionen “väljare och medborgare” har fått sparken och står ointresserade vid sidan om och konstaterar bara vilka galenskaper som pådyvlas oss gång på gång.
Det gör att privatpersoner idag inte längre avundas de som fått förtroendeuppdrag eller känner samhörighet med de som i närpolitiken representerar ett parti. Man betraktar dem med ett lojt “jaja, kul hobby, men påverka kan de ju inte, det är ju tio personer i toppen som bestämmer med oinskränkt makt i alla fall” Vi kan och vill inte delta längre, så vi ställs inför fullbordade faktum gång på gång.
Här kanske en indignerad politiker säger “jamen det är ju bara att gå med i ett parti och börja påverka själv”
Då svarar jag; ”spela för fan inte DET kortet gång på gång, för ni vet att det är ett helt poänglöst argument på grund av att dagens människor inte VILL delta på nuvarande premisser och det är politikernas sak att ändra dem. Vi (ja, jag är också politiker, dock en väldigt motvillig sådan) måste erbjuda en ny form!
Den gamla folkrörelse-organism som politiken en gång var, är borta, död, ointressant inaktuell och kraftlös och det blir allt värre i en utveckling som är helt irreversibel.
Lösningen på allt detta är att låta systemet braka samman och reformera hela partisystemet nerifrån och upp. Som en gammal byggnad som ersätts med en nybyggd, modern och attraktiv plats med helt nya utrymmen och en helt ny kultur.
Svensk politik måste för det första “Internetifiseras”. De inre handläggnings- och röstningsprocesserna om olika frågor i stort och smått, kommun, riksdag och landsting, måste i högre grad flyttas över i en e-miljö, där vi som är politiskt aktiva kan följa beredningar och delta via system som kan liknas vid avancerade affärssystem i vår dator. Politiker ska få elektroniska säkra ID så att vi kan logga in och verka hemifrån i högre grad, medan ärenden bearbetas, värks fram, kommuniceras och handläggs. Det skapar transparens och realtidsmedverkan. Fysiska möten ska endast vara nödvändiga vid de formella klubbningarna eller vid röstningsförfaranden.
Jag är aktiv politiker, men jag vill inte vara med i den gamla politiska kulturen längre, jag vill bara använda min kunskap och expertis till att arbeta och lämna mitt arbete som bidrag till processen. Inga torgmöten med megafoner, inga valstugor, inga kursgårdar, inga kafferep, inga peppningsläger.
Tänk på följande: -Media har bytt arena. Näringslivet har bytt arena. Medborgarna har bytt arena. Vi har 100% täckningsgrad av Internet idag hos alla röstberättigade medborgare upp till c:a 65 år. De som är över 65, kan få särskilda manuella sätt att delta, rösta och hjälpas in med sina åsikter, men HUVUDDELEN av det Svenska landet har flyttat ut på Internet.
Alla aktörer har flyttat, men inte politiken.
Förr i tiden satt alla i samma enorma arenda som vårt fysiska land utgjorde och deltog i demokratin på samma villkor. Nu har alla andra aktörer, ja till och med själva publiken, gått till en annan arena, medan den gamla politiken sitter kvar på ett folktomt stadium och delar ut pappersbroschyrer och bjuder på kaffe.
Det är precis där, som dagens demokrati-brist uppstår. De gamla politikergenerationerna har tjurigt tagit med sig politiken och låst in sig i ett rum där ingen annan uppehåller sig längre.
De håller demokratin gisslan, de undanhåller medbestämmanderätten över samhället från alla under 50 år.
Det, mina vänner. Måste få ett slut.