Politiken är ensam kvar i 1900-talet.
Per-Albin Hansson. Grundare av det Svenska folkhemmet. För tusen år sedan.
I en tid när Socialdemokraterna är påkomna med pamp-bonus-sjuka och högerregeringen agerar som ide-fattiga strutsar, var ska vi då vända oss? KD och Centerpartiet skulle åka ur riksdagen om det var val idag och VP/MP släpar mest med som något slags tillbehör som tappat all momentum i sin politik.
Vi står med en gammal politisk kultur som ingen privatperson ids engegera sig i längre. Förtroendevaldas stolar gapar tomma och den rest som sitter kvar och bestämmer fick sin världsbild formad under Fälldin och Palme. För 40 år sedan. Hur i alla världen tror de att vi ska kunna tycka att de och det de håller på med är det minsta relevant för vår vardag? Hur ska det kunna stimulera oss till engagemang? Hela politiken är idag som “någon annans spelplan”. Alla andra i samhället har gått vidare, men de som bestämmer sitter tjurigt kvar i det numera tomma folkhemmet.
Det känns som om sveriges demokratiska apparat har tagit ut skilsmässa från sina väljare. Politiken känns lika avlägsen som företag som Ericsson eller SAS. Avskilda bolag där vi inte har något inflytande i styrelserummen.
I sin avlägsna värld, så inför de övervakningslagar, belönar sig själva, pratar om sig själva, marknadsför sig själva, som vilket privat företag som helst. “Vi” i definitionen “väljare och medborgare” har fått sparken och står ointresserade vid sidan om och konstaterar bara vilka galenskaper som pådyvlas oss gång på gång.
Det gör att privatpersoner idag inte längre avundas de som fått förtroendeuppdrag eller känner samhörighet med de som i närpolitiken representerar ett parti. Man betraktar dem med ett lojt “jaja, kul hobby, men påverka kan de ju inte, det är ju tio personer i toppen som bestämmer med oinskränkt makt i alla fall” Vi kan och vill inte delta längre, så vi ställs inför fullbordade faktum gång på gång.
Här kanske en indignerad politiker säger “jamen det är ju bara att gå med i ett parti och börja påverka själv”
Då svarar jag; ”spela för fan inte DET kortet gång på gång, för ni vet att det är ett helt poänglöst argument på grund av att dagens människor inte VILL delta på nuvarande premisser och det är politikernas sak att ändra dem. Vi (ja, jag är också politiker, dock en väldigt motvillig sådan) måste erbjuda en ny form!
Den gamla folkrörelse-organism som politiken en gång var, är borta, död, ointressant inaktuell och kraftlös och det blir allt värre i en utveckling som är helt irreversibel.
Lösningen på allt detta är att låta systemet braka samman och reformera hela partisystemet nerifrån och upp. Som en gammal byggnad som ersätts med en nybyggd, modern och attraktiv plats med helt nya utrymmen och en helt ny kultur.
Svensk politik måste för det första “Internetifiseras”. De inre handläggnings- och röstningsprocesserna om olika frågor i stort och smått, kommun, riksdag och landsting, måste i högre grad flyttas över i en e-miljö, där vi som är politiskt aktiva kan följa beredningar och delta via system som kan liknas vid avancerade affärssystem i vår dator. Politiker ska få elektroniska säkra ID så att vi kan logga in och verka hemifrån i högre grad, medan ärenden bearbetas, värks fram, kommuniceras och handläggs. Det skapar transparens och realtidsmedverkan. Fysiska möten ska endast vara nödvändiga vid de formella klubbningarna eller vid röstningsförfaranden.
Jag är aktiv politiker, men jag vill inte vara med i den gamla politiska kulturen längre, jag vill bara använda min kunskap och expertis till att arbeta och lämna mitt arbete som bidrag till processen. Inga torgmöten med megafoner, inga valstugor, inga kursgårdar, inga kafferep, inga peppningsläger.
Tänk på följande: -Media har bytt arena. Näringslivet har bytt arena. Medborgarna har bytt arena. Vi har 100% täckningsgrad av Internet idag hos alla röstberättigade medborgare upp till c:a 65 år. De som är över 65, kan få särskilda manuella sätt att delta, rösta och hjälpas in med sina åsikter, men HUVUDDELEN av det Svenska landet har flyttat ut på Internet.
Alla aktörer har flyttat, men inte politiken.
Förr i tiden satt alla i samma enorma arenda som vårt fysiska land utgjorde och deltog i demokratin på samma villkor. Nu har alla andra aktörer, ja till och med själva publiken, gått till en annan arena, medan den gamla politiken sitter kvar på ett folktomt stadium och delar ut pappersbroschyrer och bjuder på kaffe.
Det är precis där, som dagens demokrati-brist uppstår. De gamla politikergenerationerna har tjurigt tagit med sig politiken och låst in sig i ett rum där ingen annan uppehåller sig längre.
De håller demokratin gisslan, de undanhåller medbestämmanderätten över samhället från alla under 50 år.
Det, mina vänner. Måste få ett slut.
Än så länge har vi inte samma glapp melan väljare och valda som i de latinska länderna där de har kämpat med sina svart/bruna arv, det ska vi utnyttja tycker jag och försöka se till att det inte går åt det hållet