Plötsligt, började någon att sjunga.
Gör ett tanke-experiment; -Föreställ er scenariot att till exempel tusen…Älgar (!), skulle samlas i en dalgång, nedanför en avsats där en grupp på fyra älgtjurar och en älgko står och hänger på sig gitarrerna och räknar in en låt? Nej, det går såklart inte, jag vill bara illustrera, att vi människor är den enda art där enskilda individer plötsligt bestämmer sig för att framställa musik, drama, film, tavlor, statyer, poesi, arenarock och så vidare, för att underhålla och beröra de andra i flocken. Några av oss känner ett behov av att uttrycka något för att få andra att känna något. Varför? Och behövs det överhuvudtaget? Detta inlägg handlar om oss och vår slarviga användning av kulturbegreppet.
Vad ska vi göra med de förbannade kulturarbetarna? Skjuta dom?
Det började förmodligen för tiotusentals år sedan hos små grupper av människor, där någon kom på något, att slå på en trästock och sjunga ordlöst,eller måla heliga tecken på en bergvägg.
Skapandet manifesterade människan som art och utvecklade den. Kulturen skapade symboler för kommunikation och grupptillhörighet. Senare även njutning, meditation, känslosamhet och extas.
Då kommer frågan: -Varför accepterar inte de politiska och finansiella systemen i samhället konst, kreativitet och kultur som en nödvändig självklarhet liksom sjukvård och idrott? (för det gör de inte, försök inte). En del av förklaringen kanske kommer av att de tre orden “kreativitet, konst och kultur” är helt inflations-sönderfrätta av floskelfyllda finkulturmänniskor inom den gamla journalistkåren och den åldrande offentliga kulturapparaten.
Det här måste vi titta närmare på. Låt oss göra upp med det här genom att verkligen gå igenom orden “kreativitet, konst och kultur”.
Nedan, ska vi ha en liten lektion i de olika ordens definitioner och innebörder en gång för alla:
Definitioner:
1. Kreativitet är något som skapar nytt där ingenting fanns, eller omvandlar något existerande till något annat. Kreativitet kan alltså vara att med såg och hammare konstruera en husgrund på ett nytt sätt eller uppfinna telefonen eller sparka in en straff på ett nyskapande och oväntat sätt. En kreativ person är alltså inte alltid detsamma som en konstnärlig person.
2. Konst, är en i någon form (ljud, text, materia, bild, doft o.s.v.) gestaltad tanke, känsla eller vision från en eller flera utövande människor, som skapar reaktioner i andra människors olika känslor genom att förmedla det utåt.
Därför är musikfenomenet “AC/DC”, som dånar ut lekfull gitarrmusik på en arena för 50 000 människor konst. De uppfyller helt klart kriterierna med råge (Liksom Mozart på sin tid). Ja. Det är konst per definition. Ett exempel på mer traditionell konst: -Den kände målaren Bengt Lindström ombads göra ett konstverk för Volvo. Han skapade då en sju meter hög staty av en hammare, med en människohand hårt knuten om skaftet och en hel riktig Volvobil som hammarhuvud. Statyn målade han sedan i klara psykedeliska grundfärger på typiskt Lindströmvis. Se där; -Provokation, från konstnärens tanke och fria vision till färdig förmedlad gestaltning. Samma logiska kedja gäller alla konstnärer. Därför är Iron Maiden, grafittimålare, Veronica Maggio, amatörfotografer, Monica Zetterlund, Entombed, Amanda Jensen och Robyn också -konst. Därför är Dansband konst. Därför är den “traditionella, etablerade fina konsten” också konst. Alla uppfyller de kriterierna i första meningen i detta stycke.
3. “Kultur” betyder inget annat än “mänsklig verksamhet inom ett visst område och en viss tidsrymd” enligt Svenska akademins ordlista. TÄnk på det. Kultur är per definition ettikettlös. Kultur är “mänsklig verksamhet inom ett visst område och en viss tidsrymd”. Vilken verksamhet som helst. -Fotbollskultur, rockbandskultur, indiankultur, fifflarkultur, samekultur, stockholmskultur, knarkar-kultur, teaterkultur, gängkultur, glasblåsarkultur, dataspelskultur, akademisk kultur, konstnärlig kultur, fyrtiotalist-kultur o.s.v. Kultur är alltså så enkelt. Det är ingen överdrift när man säger att ordet “Kultur” innefattar allt, det är i själva verket den mest korrekta definitionen vilket bevisats i detta stycke.
Vad vill jag då ha sagt med hela detta inlägg? Jo, jag vill att handläggare, projektledare, utövare, kanslister, politiker och chefer inom den offentliga apparaten liksom högre och lägre företagare och människor i allmänhet, ska lära sig att för djävulen sluta prata om “kultur” som om det vore något slags diffust destillat av av Norén, Bergman, Teater och Operascén, något avlägset, som inte angår allmänheten.
För det gör det. Angår allmänheten alltså. Som fan.
-När dina barn får ett nytt spel till sin Playstation konsumerar de utövad kultur. När du tittar på en video på YouTube, så konsumerar du kultur. När du köper Springsteenbiljett så konsumerar du utövad kultur. När du ser en riksteaterföreställning konsumerar du kultur. När du hyr “Batman -The Dark Night” så konsumerar du i högsta grad kultur. När du går på Wallmans salonger konsumerar du kultur. När du går på rock-klubb i din hemstad konsumerar du kultur. När du tittar på Dansbandskampen eller Musikbyrån eller Idol, konsumerar du kultur.
Medborgare och medmänniska: -Hela ditt liv, ja hela du, är totalt omringad av kulturutövare från morgon till kväll. Du kan inte röra dig en centimeter sedan du slagit upp ögonen på morgonen utan att ta del av en eller oftast flera utövande konstprodukter, från att du läser morgontidningen till att du sätter på radion eller går ut på webben. Vi finns överallt. Ändå ser du oss inte. Faktum är, att om vi alla kulturarbetare skulle tystna i morgon, så skulle mångas liv omedelbart skrumpna ihop till ett meningslöst ingenting. Samhället skulle få punktering och rasa samman ögonblickligen.
Själen skulle fly samhället och vi skulle lämnas att bli ospeglade tomma zombies.
Konsten tillsammans med kreativiteten är limmet, kärleken, skrattet, meningen, analysen, lusten och utvecklingen av civilisationen. Det som bildar vår kultur. Vi måste värdera konsten och dess yrken på sina rätta meriter, höja statusen till en självklar och rejäl del av budgetar, anslag, inköp och utbildningsförutsättningar.
Nu.
/Stefan Hallgren
En enda invändning har jag. En enda:
Man kan inte konsumera kultur mer än man kan förstöra energi eller stjäla digitala kopior – och av exakt samma anledningar.
Konsumtion förutsätter att något /konsumeras/ – förtärs, brinner och försvinner. När du tar del av kultur så försvinner den inte. Vad mer är, den finns inte bara kvar, den omformas och utvidgas i gränssnittet mellan det utövade kulturuttrycket och dina känslor vilket skapar ny kultur. Kultur finns, kultur är och kultur skapas.
Den konsumeras aldrig.
Själva uttrycket förutsätter dessutom en uppdelning i producent/konsument som inte bara är fel, det är dessutom direkt farligt. Det cementerar uppfattningen om att kultur är något som utövas av professionella utövare på avskilda arenor med strikta regler för vad som är, och inte är acceptabel kultur. Om du inte är kulturproducent får du inte ha åsikter om kulturproduktionens villkor, och om du inte upphandlar kultur får du inte ha åsikter om dess pris.
Kulturen tillhör oss alla. Vi alla skapar kultur. Vi är alla skapare, och vi tar alla del av kultur.
Okej. Men Det är också fri konkurrens. Om Någon avskyr en “fri kulturutövande amatör” så att de vill kasta bajs på honom så måste folk få göra det. Andra, som folk avgudar och vill lyssna på, måste få sätta upp stängsel och ta betalt för att folk ska släppas in och ta del av dem. D.v.s. utövandet är allas rättighet, låt alla få en chans att höras, synas och publicera sig. Men, om det nu uppstår en situation, där en grupp om hundratusen människor vill ta del av det jag producerat och tillverkat, så ska det stå mig fritt att kapitalisera på det hela, eftersom utövad konst transformeras till en marknadsprodukt samma ögonblick som någon vill ha det så mycket att de öppnar plånboken. Precis i det ögonblicket uppstår affärslogiken som försörjer en som försöker leva på att producera konstprodukter. Kultur demokratiskt på det sättet att alla får skrika. Men bara de som skriker bra får publik.
/Stefan
Nja, kasta bajs är förmodligen ringa misshandel så det går bort.
Men kasta glas mot ett hönsnät framför de glada kulturutövarna, det är i sin tur ny kulturbildning.
Det du säger är lite lustigt, ofta ser man argumentation som kokar ner till att folk tror att man vill förbjuda kuturutövare att ta betalt bara för att man inte vill ge dem tillåtelse att bryta mot grundlagen för att begränsa spridningen av inspelningar av deras utövande. Jag har aldrig riktigt förstått den logiken, uppenbarligen kan ju de två modellerna samsas alldeles utmärkt – bara för att jag vill säkerställa att skivbolagen inte kan kika i mina privata brevväxling för att se om jag skickar Britney Spears “musik” till mina vänner så betyder inte det att jag vill förbjuda henne från att ta betalt för CD-skivor. De två hänger inte alls ihop för mig, men ibland ser man argumentation som helt klart länkar de två. “Hur ska artisterna få betaaalt”, fast upphovsrätten aldrig någonsin garanterat en inkomst till någon. Jag har aldrig förstått det…
För mig är det uppenbart att Britney och hennes skivbolag alltid är en primär källa till hennes utövande och fildelningen har vissa inbyggda nackdelar – det är ofta (inte alltid, dock) sämre kvalitet, man får inte med några extraprylar och man vet att utövaren får inga stålar. Det finns alltså vissa inbyggda konkurrensfördelar i att vara en primär källa till en viss kulturyttring, och i ett samhälle där kostnaderna för distribution över hela världen är så nära noll att de är försumbara så borde det räcka för att försörja även professionella kulturutövare som vet att ta tillvara de fördelarna utan att kasta bort dem genom DRM (kvalitetssänkning) eller att jaga fans (sänka viljan att betala).
Att det här fungerar i verkligheten torde vara ställt utom allt tvivel iomed att biobesöken fortfarande ökar stadigt och att fler och fler går på konserter; för att bara ta två exempel. Trots fildelningen, eller pga den?
Så javisst, sätt upp stängsel och ta inträde. Men ge blanka fan i att lagföra de som går förbi och lyssnar utanför stängslet utan att betala. Spela gärna på gator och torg med en fiollåda vid fötterna, men den som betraktar en obetalande förbipasserande som en tjuv (“han konsumerade min kultur utan att betala!”) får finna sig i en fet spark i arslet ut ur stan.
Play good, play fair and the money will come to you.
Se: http://svtplay.se/v/1519164/sydnytt/eftersnack_14_4
*asg* När jag började läsa, undrade jag om du hade rökt något du kanske ville dela med dig…
Det blir en jäklig tråkig kommentar, för jag tänker kort och gott bare säga; Keep up the good work Stefan! Jag behöver ju inte alla gånger hålla med dig, men du skriver så bra, att det skiter jag i…
PS (jäkligt mycket off topic)
Jag kommer aldrig att glömma (och är dig evigt tacksam) den gången du rädda mig ur knipan med dina “ledande” frågor, när jag skulle, dåligt förberedd, hålla en föreläsning på Kontorsvaruhuset om färgkopieringens fördelar för småföretagare. En ända gång har jag hamnat på djupt vatten och då var du där som en räddande ängel..;)
Lyckan står den djärve bi…
PS2
I denna debatt kan ju tilläggas att Drugges stunt på TPB ju var lyckat, enligt den samma strömmar ju pengarna in, allt efter förmåga och intresse. Det kanske är den framtida lösningen.