Igår, när SVT:s Agenda beskrev Fredrik Reinfeldts agerande i det fördolda, den härskarteknik han använde för att med psykisk misshandel skapa rättning i ledet i sin riksdagsgrupp, så var ordet “powertrip” det enda jag kunde tänka på. När sedan även Folkpartiet och mitt eget Centerparti visade sig ha gjort liknande övningar, så vände det sig i magen av oro och motvilja. Precis som det gör hos hundratusentals Svenskar i denna fråga.

Vet ni vad vi har fått för nya, härliga element i vårt gamla Svea Rike på sistone? 
Jo;
-En statsminister som utövar pennalism på självständiga riksdagsmän som väljarna röstat in i sitt parti.
-En regering som inför övervakningslagar som strider mot grundlagen och de mänskliga rättigheterna.
-En allians som håller ihop i en fråga som Svenska folket skriker i panik över att få sig pådyvlad.
-Liberala partier som snart sagt övergett alla sina liberala och frihetliga värderingar.
-En stat som tillhandahåller underrättelseinformation till diktaturer.
-En tidigare Socialdemokratisk regering som redan infört ett tiotal lagar som ger polis- och myndigheter rätt att tränga in i ditt hem och övervaka dig elektroniskt utan brotts-misstanke och utan att underrätta dig. Lagar som redan är på plats.
-Svenska EU-politiker som stödjer införsel av lagar som ska begränsa din frihet att säga vad du vill, på vilket sätt du vill i din blogg.

Accepterar du det här? Gör du det?

Vad var det för värld, vi vaknade till i morse. Var kom den ifrån?

Svaret är, att det inte var meningen att allt detta skulle komma att uppmärksammas i denna höga grad av den Svenska befolkningen. Denna utveckling skulle visserligen äga rum, men inte förankras genom öppen debatt. Kunskapen om detta skulle inte vara allmän egendom på det sätt den blivit. Det var aldrig meningen att detta skulle diskuteras i den höga grad det nu görs.


Men nu är den Demokratiska strålkastaren tänd. Obönhörligt står alla dessa frågor nu i kritvitt ljus och de som håller i dem skruvar på sig i obehag. Som troll i dagsljus. Det måste kännas obehagligt att vara en av dem som står i det ljuset.
Det är bra. För allt som är oegentligt i den här utvecklingen, d.v.s. allt som folket inte accepterar i den, ska helt enkelt bort. Begränsas, avvecklas, hindras och omöjliggöras i så hög utsträckning som vi någonsin kan få det till genom att obevekligt fortsätta lysa på frågorna.

Till sist så vågar de som håller i dessa tvångslagar inte stå kvar och hålla i dem längre. Och då faller dom.

/Stefan

Läs om Farmorguruns reflektioner i ämnet.
Rick Falkvinge om Hoppets demonstration.
Mina Moderata Karameller´s analys.
Blogge Bloggelito
Politikerbloggen om Reinfeldts hårda nypor.
“Det Progressiva USA” i samma ämne
Svd om att ge information till diktarurer
HAX om mobbarna.
Scaber Nestor tar ytterligar en vinkel
…och givetvis Opassande, dagen före…

I den andra ringhörnan: Du.

Statistik och bloggportalen “Twingly” anordnar ett seminarium den 18:e september som kommer att redovisa statistik över hur många i Internetdomänen som varit aktiva i FRA-debatten. De har tydligen spännande siffror att redovisa.

Medborgarna har vaknat och bildar frenetiskt opinion utanför de formella strukturerna idag på ett sätt som inte kan definieras som något annat än en revolution. Detta fenomen är ett kollektivt underkännande av just den formella politiska strukturen och det är illa. Genom sitt agerande säger nu medborgarna att de inte vill agera inom det parlamentariska systemet längre eftersom förtroendekapitalet är förbrukat till den grad att man känner sig nödgad att välja andra kanaler för sitt politiska engagemang.

Ska vi titta lite närmare på det här med hur vi medborgare egentligen relaterar till politik och media??
-Det känns inte skönt att bli tillsagd att göra något som vi uppfattar som orätt eller obehagligt eller hur? Än mindre att tvingas göra det. Än värre blir det om någon fattar ett beslut om något som vi uppfattar som oacceptabelt och berättar om det först efteråt när vi inte längre kan göra något åt det. Den typen av regeringsform kallas ofta diktatur. Menar jag att Sverige har diktatur som regeringsform?
Nej, givetvis inte. men jag vill resonera om definitionen; vad kallar man ett styre där makten på papperet, men inte i praktiken utgår från folket? En Demokratur?

Länge har vi bara fått acceptera detta utan att ha en egen röst, då vår ovilja att delta bevisar att vi inte accepterar det parlamentariska systemets kultur i nuvarande form.
Alltså, har vi varit rätt maktlösa inför alla dessa beslut som tagits av människor vi egentligen inte litar på eller bryr oss om.

Historiskt så har framför allt två stora aktörer suttit på rättigheten att definiera vad som ska beslutas, publiceras och diskuteras i samhällsdebatten; staten och media.
Eftersom medborgarna nu i decennier ignorerat och underkänt den politiska apparaten och dömt ut den som ointressant så har politiker kunnat verka på en egen “ö” där de skapat och beslutat vad vårt samhälle ska bestå av ganska ostört. Detta skapar tyvärr förutsättningar för att politikerna med tiden får en förvrängd bild av sin egen roll och uppdrag därinne i korridorerna. En egen-bevarande kultur uppstår och risken för korruption ökar markant.

Den representativa demokratin har i praktiken inte fungerat i Sverige på många år utan partierna har fört sitt eget liv vid sidan av det övriga, ointresserade samhället. Genom sin bevakning, så har ändå de traditionella medierna (för att rättfärdiga sin egen roll och upprätthålla symbiosen) försökt skapa en bild av att det ändå pågår någon slags förankrad aktivitet i de politiska lagren, medan medborgarna gäspat och zappat över till “Idol”. Politik för vanligt folk har varit “någon som sköter om att snöröjningen fungerar och att hälsocentralen är öppen.”

Ingen kan idag med trovärdighet påstå att politik är något som engagerar gemene man annat än när medierna piskar upp lite frejdig “Idol-stämning” inför varje val och vi motiveras att gå till valurnorna av samma grunda, känslomässiga anledningar som vi tittar på OS eller Melodifestivalen och hoppas att “vårt lag vinner”.

Utanför valen, ägs politiken endast av politikerna själva.
De som redan är politiskt engagerade skriker alltid rakt ut när jag påstår ovanstående och säger “nej du har fel, vi är jättemånga som är djupt engagerade inom politiken och systemet är VISST förankrat hos väljarna! Okej, bevisa det. Ni har all statistik emot er, blir mitt svar. Mina meningsmotståndare är givetvis chanslösa. Sladdarna mellan väljarmassorna och den beslutande politiken har varit avklippta sedan länge. Valen är nästan onödiga. Ingen bryr sig på allvar.
Politik i dagens samhälle är bara en symbios mellan media och förtroendevalda. De förtroendevalda beslutar något, sedan redovisar media besluten. Allt har hittills gått totalt ovanför huvudet på den vanlige medborgaren.

Under tiden fullkomligen springer medlemmarna ut ur partierna, med höga knän. Partierna har ofta svårt att få ihop tillräckligt med folk för att ens bemanna stolarna i nämnder och fullmäktigen runt landet. Den trenden är entydig, bevisad och fastställd.
När man som jag är inne i apparaten, sitter i fullmäktige eller deltar på möten o.s.v. så är det lätt att få illusionen av att politiken faktiskt är relevant för människor utanför. Det är den inte. Det är bara för att vi har plenisalar, röstningsförfaranden, seminarier, möten och hela tiden ensidigt speglas av vår egen lilla klick som vi politiker luras att tro att det vi gör är förankrat hos den breda allmänheten.

Någonstans på vägen så skedde en skilsmässa mellan politiken och medborgarna och dessa trätande makar har fram till nu varit två helt skilda entiteter utan kommunikation med varandra.

Så hände något sommaren 2008.
FRA-lagen hände. Regeringen försökte i sista minuten innan riksdagens sommaruppehåll smyga in en lag som alla numer vet vad den innebär.
Några människor vaknade och tände en tändsticka i mörkret för att se bättre, utan att inse att de stod upp till knäna i bensin och så exploderade hela frågan i ansiktet på den gamla makten. En protest-våg utan motstycke i modern tid tog fart i ett medium som vare sig traditionella medier eller myndigheter kontrollerade.

Jag talar givetvis om Internet.

Under det senaste decenniet så har en ny infrastruktur växt fram under fötterna på den gamla maktapparaten som binder samman alla medborgare i ett realtids-nätverk.
Nätverkets inneboende kraft har varit helt osynlig ända tills den i och med FRA-debatten aktiverades som en enda näve och slog rakt ner på regeringens ömmaste tå. Utifrån, från ingenstans, kom folkets röst med en volym så hög att den helt enkelt inte kunde ignoreras längre.

Vad detta innebär vet jag inte ännu. Den formella makten ägs fortfarande av den gamla apparaten. Den vi inte respekterar. En naturlig utveckling borde vara att Svenskarna, som nu alla utgör den digitala domänen, migreras med den gamla makten och förändrar den efter de nya förutsättningarna. Att val-processen och rekryterings-processen till den Svenska demokratin integreras med den nya digitala kulturen. Att medias roll också förändras till att de i högre grad opinionsbildar och bevakar med Internetcommunityn som bas.

Staten och media kan sprattla några år. Censurera några år. Kämpa emot några år. Bestraffa några år. Låsa in lite folk. Misskreditera lite folk.

Utvecklingen är ändå helt irreversibel så länge vi alla har elektricitet egentligen. Staten och media måste ställa om kompassen.
De måste anpassa sig efter de nya förutsättningarna. Jag frågar mig vad de annars ser för alternativ? Tvång, motstånd och kontroll? Javisst. Det är just det hela den slutna, internationella topp-agendan gällande övervakningslagarna går ut på. Jag hoppas vi belyst just det faktumet tillräckligt tydligt vid detta laget.

Det är därför hela denna enorma protest-aktion egentligen är en slags kamp om framtiden. Mellan dig och staten. Mellan folket och staterna i en massa länder faktiskt, då hela denna övervaknings-strategi är samordnad mellan Sverige och resten av EU och mellan EU och USA i sin tur.

Det finns ljusningar. Demokratin och bevakningen av den kanske för första gången på ett halvsekel har en chans att falla tillbaka i folkets händer igen
.
Men bara om vi vinner den här kampen. Förlorar vi, så är både du, dina barn och dina barnbarn…helt rökta, för att använda nyspråk.

Så gör din röst hörd. Nu.

/Stefan Hallgren

Läs även “Spelet om framtiden” på SvD
En liten tant om makten.
JJ.n på Metrobloggen.

Relaterade länkar:
Mark Klamberg redovisar “Hoppets demonstration”
Farmorgurun i norrtälje skriver inlägg om den.
Mina moderata Karameller om ändamålsglidning.
Rick Falkvinge listar det viktiga.
Intressant punkt SE

Glöm inte stafetten!

9 september — 7 — Opassande
10 september — 6 — Oscar Swartz
11 september — 5 — Anna Troberg
12 september — 4 — Rick Falkvinge
13 september — 3 — Mary Jensen
14 september — 2 — Mark Klamberg
15 september — 1 — Stoppafralagen.nu företrädd av Anna Pettersson.

Bara för att ni ska vara underrättade inför framtiden.
Jag vill sätta den här kunskapen i huvudet på er. Av omsorg. Sedan kan vi låta det bero.

Det finns en alldeles riktig lista på vad myndigheterna har tillåtelse att göra mot dig (och dina bekanta) idag i övervakningsväg. Utan att berätta det för någon av er. Om du till exempel känner någon på håll, som håller på med olagligheter utan att du vet om det och de är under övervakning av polisen, så får polisen även gå in i din lägenhet när du inte är hemma och installera dolda kameror i dina väggar och spionprogram på din dator. Utan att du får reda på det. Visst låter det som science fiction? Visst vill man egentligen bara skratta och säga “hahahaaaa..jaaa, det där var ju roligt….”.

Nu är det så att det här är verklighet.  Paragraferna finns att läsa, fastslagna, utförliga, tydliga och solida.

Dessa lagar vill jag att du läser om. Bara en gång. Du kommer inte att tro dina ögon. Sen kommer du att vilja byta land.
För de finns. På riktigt. Redan idag.Utan att direkt ha marknadsförts, av förståeliga skäl.

Denna viktiga genomgång av vilka lagar som redan implementerats och vilka som snart är genomdrivna kan du läsa om på bloggen “Opassande”, om du trycker på den här länken.

Gör det. Det är bra allmänbildning om inte annat. Och bra fika-snackisar.

På ett annat plan, så hoppas jag ni förstår någonstans, att något fruktansvärt har hänt. Någonting fundamentalt håller på att förändras i samhället under fötterna på oss och det är ingen som hittills har frågat oss om lov.

Den här utvecklingen ger oss anledning att vara både ledsna, rädda och oroliga. För det är mot samhällets själva kärna detta slår. Demokratins innersta väsen ligger just nu på huggkubben och väntar på yxan.

Sen blir det mörkt.

/S

Mer om makt, fra och relaterade ämnen:
Hultins Tankegångar
Intensifier
Mina Moderata Karameller

Glöm inte stafetten!

9 september — 7 — Opassande
10 september — 6 — Oscar Swartz
11 september — 5 — Anna Troberg
12 september — 4 — Rick Falkvinge
13 september — 3 — Mary Jensen
14 september — 2 — Mark Klamberg
15 september — 1 — Stoppafralagen.nu företrädd av Anna Pettersson.

Vad händer när man sätter världens samlade kunskaper i händerna på större delen av mänskligheten samtidigt och ger dem alla möjligheten att samverka och kommunicera runt den?


Svaret är att skillnaderna utjämnas mellan de som vet och inte vet. Informations-inflation uppstår när allt mer validerad och högkvalitativ kunskap demokratiskt tillhandahålls alla från alla håll, till skillnad från tidigare, när kunskap var mer exklusiv och användes för lönesättning, karriärbildning och försörjningsmedel. Den plattformen kommer att försvagas i och med informations-demokratiseringen. Tänk på följande mening;

“Jag har information som du inte har, som gör att jag kan hjälpa dig, behandla dig, publicera dig, få dig friad i en rättegång, eller bestämma över dig”


Ovanstående mening går inte att applicera i samma höga grad idag som för bara några år sedan. Givetvis kommer människor inte att börja operera sig själva hemma bara för att de har tillgång till all läkarlitteratur på nätet, det är inte alls vad jag menar, utan min poäng är den att vi ser en glidning, en utjämning och en demokratisering av informationsmakten. Våra universitet och högre lärosäten får problem i och med detta.
Jag börjar höra historier från alla möjliga närstående att de genom att forska på Internet lyckats diagnostisera sig själva bättre än allmänläkaren på sin lokala hälsocentral. Något som bevisats senare när de väl fått en remiss till en specialist. Det är ett litet exempel på kunskapsglidning.

Låt mig ge flera exempel:

Politiker.
Riksdagsmännen röstade igenom FRA-lagen den 18:e Juni utifrån ett subjektivt underlag skapat av särintressen inom FRA-myndigheten själv. Den allmänna opinionen skrek i högan sky och plötsligt började hela landet utreda frågan med kraften hos tiotusentals personer och akademiker med en enorm flora fackkunskaper. Statsvetare och terrorism-expertis, humanister och journalister, ägnade sig åt mer än bara “tyckande” och grävde fram verkligheten runt FRA-frågan. Inom några veckor så hade en ofattbar vägg av förankrade och solida faktaunderlag presenterats som visade att riksdagen och regeringen slagit in på en mycket farlig bana. Regeringen kan fortsätta på den banan utan att bekomma sig, men nu med kunskapen om att de gör det mot bättre vetande och med allmänhetens ogillande. Internet-Regeringen 1-0.

Journalister
När informationsmakten helt plötsligt rycks ut från tidningshusen och deras röst och perpektiv inte längre är vare sig lika exklusiv eller attraktiv som tidigare, så infinner sig en slags inflation även här. Avståndet minskar mellan en journalists röst och en privatpublicistisk röst. Fortsätter utvecklingen åt detta hållet så kommer samhällsjournalistiken att helt försvinna ur mediehusen och ersättas av underhållnings- och featurematerial under en kort tid, innan Internetpublicisterna kommer ikapp även här. Marken gungar under Schibstedt och Bonnier.

Jurister
Den Juridiska världen har länge varit mycket ogenomtränglig och exklusiv, men offentlighetsprincipen i kombination med egenskaperna hos Internetsamhället gör att vi nu kan underminera domstolarnas informations-suveränitet, som tidigare ofta använts som ett rent maktmedel. Vi kommer därmed att få mer transparens i rättegångarna, mer information kommer att gå utanför traditionella medier direkt till slutkonsumenterna och detta kommer därför att stärka rättssäkerheten.

Vård- och omsorgspersonal
Alla, från överläkare till hemtjänst-personal, arbetar under allt större granskning. Lex-Maria-anmälningarna ökar i volym och transparensen ökar även här. En felbehandlad patient kan lägga upp sina erfarenheter på nätet och omedebart kopplas ihop med hundratals andra som erfarit samma sak, och därefter göra gemensam sak. Dessutom; efter att vi får en diagnos, så kan vi idag sedan gå hem och lära oss vad världens främsta experter på den åkomman säger, och ta del av de mest kvalificerade forskningsrönen tio minuter efter att vi lämnat vår hälsocentral.

Givetvis är det bara en provokation att hävda att kvalificerade, akademiska yrkesgrupper riskerar att bli arbetslösa i och med denna utveckling.

…men vår makt över dem ökar och vi är inte längre lika utlämnade till deras ensidiga bedömning eller godtycke, och det, kan vara en av de mer hoppfulla insikter jag fått på mycket länge.

/Stefan

Mer om makt, fra och relaterade ämnen:
Hultins Tankegångar
Intensifier
Mina Moderata Karameller

Glöm inte stafetten!

9 september — 7 — Opassande
10 september — 6 — Oscar Swartz
11 september — 5 — Anna Troberg
12 september — 4 — Rick Falkvinge
13 september — 3 — Mary Jensen
14 september — 2 — Mark Klamberg
15 september — 1 — Stoppafralagen.nu företrädd av Anna Pettersson.

Idag är det nästan verklighet, och inom bara ett par år är det helt fullbordat och det sker dessutom helt öppet. Men om du är som majoriteten av befolkningen, så är du troligen alldeles för effektivt marknads-bedövad av “Idol”, Söndagsbilagor, Bag-in-box-vin och dokusåpor för att förstå allvaret i hotet.

EU har redan sanktionerat och infört en hel hög med lagar som ger myndigheterna tillåtelse att lagra telefontrafik för att kunna använda som bevis när en individ begår brott. Innan någon har begått ett brott alltså. Bara för säkerhets skull. Det görs redan idag.

Nästa version av Internet Explorer samlar in vilka sidor du besöker, hur länge du stannar på dem och varifrån du surfar och skickar allt till huvudkontoret i Redmond för analys. Främst för kommersiella syften såklart, men informationen är MÖJLIG att använda för att kartlägga ditt liv, om Amerikanska myndigheter skulle börja göra sociogram och liknande.

Samma sak gäller för Googles nya Webbläsare “Crome”. Det syns vad du gör baby. Hela tiden.

Idag är det redan tillåtet för Svensk polis att installera kameror i ditt hem utan brottsmisstanke. Utan att du vet om det. Lagförslag ligger också som går mycket längre än så. Inom en snar framtid kan myndigheter helt lagligt komma att kunna tappa in sig på din webbkamera t.ex. Utan att du vet om det.

Det finns ett uttryck som heter “Foliehatt” som syftar på människor som är överdrivet paranoida och konspiratoriskt lagda. Du behöver inte vara orolig, allt som redovisas i detta inlägg är officiella saker som går lätt att källforska fram som rena, odramatiska och belagda fakta. Både myndigheter och nämnda företag bekräftar villigt dessa fakta och säger “ja vad är det med det då?”

Vi kan alltså förvänta oss att vi måste acceptera denna utveckling eller sluta använda elektroniska tjänster, vilket givetvis är omöjligt i ett modernt samhälle.

Ett annat bekymmer är att vi inte ens kan veta att vi är säkra genom att vara noggranna med vilka program vi installerar. Bara de som tillverkar ett program vet om det är bestyckat med funktioner som öppnar din dators ljud eller bildkort eller loggar vad du gör eller de konversationer du har med andra.

Så vi står inför några val. Antingen så bara rycker vi på axlarna och säger “jaha” och fortsätter som vanligt, levandes under denna ständiga övervakning. Det andra alternativet är att utöva konsumentmakt och i så hög utsträckning som möjligt använda “rena” produkter, i den mån de går att finna.

Att hela tiden röra sig, från morgon till kväll under hotet av att de informationsspår du lämnar kan misstolkas, missbrukas eller ta vägen till ställen du vare sig vet om eller godkänt, för kartläggning och databehandling av din person, hör inte hemma i en demokrati.

En vacker dag kanske du då inte får inrese-visum till ett land utan att du vet varför. Eller så kanske du inte får handla vissa varor i vissa Interet-butiker. Kanske får du inte tillgång till vissa TV-kanaler eller säga vad du vill i vissa forum. Det finns tusen inskränkningar som kommersiella krafter kan göra i din vardag bara på grundval av hur de tolkar och dataprocessar de digitala spår du lämnar. Godtyckligt, även om de är helt missvisande. Du är rättslös.

Från det scenariot är det inte långt för till exempel en regering att gå ännu längre i sin kontroll av medborgarna. Ringa in dem, fösa dem åt vissa håll, ta bort privilegier, kreditkort eller lånemöjligheter om individen råkar vara någon slags “frihetlig liberal rebell”.

Låter det som sagor?
Tyvärr motsäger både fakta och historisk ändamålsglidning av sådan övervakning det.

Det finns alldeles för frestande mycket att tjäna på att kartlägga och övervaka kunder och medborgare.
De självklara incitamenten för övervakning är följande, ur ett företag eller regerings perspektiv;

1. Kan vi övervaka utan repressalier så gör vi det.
2. Tjänar vi pengar på övervakning så gör vi det.
3. Ökar övervakning och kartläggning vår makt och kontroll över samhälle och individer så gör vi det.

-Ni förstår, övervakning och kartläggning är ett så otroligt enkelt och effektivt verktyg när det görs av stora datasystem. Allt blir rationellt, lättöverskådligt, minskar kostnader för polismyndigheterna, ger bättre beslutsunderlag, ger möjligheter till prognoser, men också givetvis möjlighet till oändlig påverkan och manipulation.

Att få övervaka och kartlägga medborgare eller kunder är därför givetvis en stats- eller ett företags allra våtaste dröm. Tror vi att alla kommer att ignorera alla dess enorma möjligheter och låta bli bara för att vara snälla?

Believe me: Kan de, så gör de. Så fungerar människan.

Därför skriver vi om FRA-lagen. Därför, måste vi hindra denna utveckling med alla medel vi förmår.
Jag har fantasi nog att föreställa mig var vi står annars om tio år. Har du?

/S

Glöm inte Stafetten!! 09 sept – Emma “Opassande” 10 sept – Oscar Swartz 11 sept – Anna Troberg 12 sept – Rick Falkvinge 13 sept – Mary Jensen 14 sept – Mark Klamberg 15 sept – Stoppafralagen.nu

Mera; Maria Abrahamsson i SVD om politiska panikåtgärder och Mark Klamberg om Tolgfors mörkande.

FRA-motståndet lever vidare (SvD)

Talarlista 16:e Sep

Först; för att förstå vad det handlar om så måste ni läsa följande inlägg skriven av Peter Sund från TPB.

SVT och de traditionella medierna hade en gång i tiden rätt breda vinklar på sin rapportering. De kollade fakta, lärde sig ämnen och redovisade skapligt sanningsenligt.
Detta började förändras för sisådär en tio år sedan, i takt med att konkurrensen om annonsörer och läsare hårdnade.

Idag har det blivit helt förryckt. Nu håller till och med public service på med totalsnuttifiering och selektiv sanningsredovisning.

Har ni provat att titta på världen genom hålet i en toarulle någon gång? Vad som händer är att man bara ser en liten del av omgivningen i taget eller hur? Precis så fungerar gammelmedia.
Det behöver inte förklaras närmare hur en nyhet luktar om man valt att titta på den genom den lilla gluggen i en toarulle, om man säger så.

Media väljer att plocka ut det lilla avsnitt i en nyhet som går att förvränga till den största och mest säljande rubriken. Sedan kör de stenhårt på den. Järnet. Utan att ens snegla på om det de säger är sant, etiskt eller ens  lagligt. Bara nyheten spränger tillräckligt. De försöker inte ens dölja att de gör det heller.

Detta innebär att människor, företag, företeelser och t.ex. rättegångar alltid blir framställda ur det perspektiv som säljer mest lösnummer. Alltså så kan vi aldrig lita på att vi läser sanningen.

Janne Josefsson gjorde nu samma monumentala generalfel när han hade Peter Sund i studion.

Jag kan höra redaktionens resonemang; “vi ställer en pirate-bay-representant mot pappan till de dödade barnen och kör empativinkeln rakt över, det kommer att SMÄLLA!!”

..och så går de och tar en kaffe och myser lite.

Vad de egentligen gör, är att desinformera de Svenska tittarna och utbilda dem med totala osanningar. När kamerorna har släckts för dagen, så har programmet inte varit något annat än en blek kopia av “Jerry Springer”, ni vet den Amerikanska Talk-Showen som bygger på att ta upp skandalämnen och hetsa gästerna tills de börjar puckla på varandra.

Nu överger jag SVT. Min dotter får se barnprogrammen, men nu inser jag hur förgiftad gammelmedias redaktionella kultur egentligen är. Jag hoppas ni verkligen läser Peter Sunds text då kommer ni förstå precis vad jag talar om.

Vad som nu hänt, är att bloggvågen går. Som en Tsunami. På http://www.knuff.se/ så rasar människor. Hundratals, snart tusentals Internetforum fylls av Sunds redovisning av händelsen. Inte samma genomslagskraft som SVT givetvis, men mycket mer kvalificerad, initierad, öppen och mänsklig. Sådan som SVT:s bevakning borde ha varit.
Det verkar som om Internetkulturens människomassor helt enkelt måste plocka makten av gammelmedia.

De skadar människor och de skadar landet. Fy SVT. Fy.

/S

/S

Men kan de komma undan med det moraliskt, etiskt och politiskt sett, då faller hela meningen med att överhuvudtaget försöka upprätthålla en Svensk demokrati.

Nu behöver det inte vara så mörkt. Människor som Mark Klamberg, ultra-akademiker, kör rakt över samtliga ängsliga försök regeringen gör att linda in FRA-lagen i något annat än den är. I denna fråga, så vet Mark och numer (när hans kunskaper nu är publicerade) några hundratusen människor till, bättre än regeringen.

Idag så läste jag förresten Rick Falkvinges text i stafetten som går om FRA-lagen fram till 16:e September. Jag har alltid tyckt att han skriver bra, men nu börjar han låta som en statsman, i positiv bemärkelse.

Vidare;

Sveriges befolkning har stulit tillbaka agendan. Ja, jag skriver sveriges befolkning, inte någon slags “bloggosfär-elit” som gammelmedia vill ha det till. För det är vanliga väljare som gett sin röst i den här debatten och den rösten har ljudit högre genom den digitala domänens kanaler än någon annan folkopinion gjort i modern tid.

Idag fattar vi inte plakaten och går ut på gatorna och skanderar när vi vill protestera. Den tiden är för alltid förbi.
Idag läser vi på, gör analyser och utbildar oss på nätet, tills vi till och med vet mer än de experter som tillverkar underlagen för riksdagsmännens beslut.

Sedan protesterar vi. Med tornadokraften hos några hundratusen gemensamma kanaler rakt upp på skärmarna i varenda tillgängligt media.

Helt plötsligt står pyramiden på huvudet, och regeringen framstår som de minst kunniga, minst demokratiska och därmed minst förtroendeingivande.

Kanske ångrar man nu att man storsatsade på “personaldatorer och bredband till alla” mellan 1997-2007. Det ledde nämligen till att folket började engagera sig politiskt igen i helt nya former och tog både gammelmedia och politiker på sängen. Att ha en engagerad väljarkår är det värsta som kan hända en politiker som är van att verka i total anonymitet.

FRA-debatten har medfört en revolution, som kommer att innebära att allt som nuvarande och kommande regeringar företar sig utreds av folket i realtid och beskedet om hur vi ställer oss kommer innan talmannen ens hinner lyfta klubban från bordet.

Genom Internetmediet, bloggkulturen och dagspressens digitalisering, så finns ingenstans att gömma sig, ingen tröghet i rapporteringssystemet.

Minst hundratusen Svenskar i taget har alltid jour, slåendes i encyklopedier, brukandes sina akademiska fackkunskaper, omvärldsbevakandes de senaste rönen i varenda fråga och jämför med de bästa lösningarna i andra länder.

Den informella makten håller på att rinna ur Rosenbad.
Om väljarna enligt detta resonemang har informationsövertaget i en fråga och sittande regering tänker agera tvärtom, så måste de skynda sig att driva igenom frågan så länge de fortfarande har den formella makten, för de kommer inte att bli långvariga på stolen efteråt. Missbrukar de sin makt, så ryker de. Det här är är inte en odemokratisk utveckling. Det är själva essensen av vad jag härmed döper till hyper-demokrati.

Äntligen kanske det kommer att bli som det är meningen att det ska vara; -politiker ska exekvera det majoriteten av befokningen beordrar dem till, och utöver det, hålla sig i skinnet.

/Stefan

Relaterade länkar:
Mina Moderata Karameller
Anna Troberg
Blogge Bloggelito
Rick Falkvinge
Opassande
Jinge

Glöm inte Stafetten!!
09 sept – Emma “Opassande”

10 sept – Oscar Swartz

11 sept – Anna Troberg

12 sept – Rick Falkvinge

13 sept – Mary Jensen

14 sept – Mark Klamberg

15 sept – Stoppafralagen.nu

Mer; Maria Abrahamsson i SVD och Bloggelito visar vägen.
Fra-motståndet lever vidare (SvD)

Tiotusentals privatpersoner har varit delaktiga tillsammans med forskare, statsvetare, experter, IT-folk och politiska skribenter. Dessa har verkat tillsammans i forum och i hundratusentals inlägg gjort faktaresearch, juridiska efterforskningar, statistik, historiska aspekter, gjort undersökningar, analyser, konsekvens-scenarier, analyserat hot, risker och etiska fallgropar.

Slutsatsen är nerkokad till en enda mening;

“-Riv upp FRA-lagen och tillsätt en parlamentarisk utredning och börja från början.”

Punkt. Det är vad det här landet vill.

Så kära partiledare i Alliansen; SITT! FOT!

Er husse, folket, har talat.

/Stefan
———————————————

Oscar Swartz toppar med dagens dagens bästa inlägg.

Tidningarna skriver att det är The Pirate Bay som lagrar och distribuerar dem. Det är det inte. Vare sig i praktisk eller juridisk mening.

På TPB:s Servrar finns… ingenting!

De lagrar bara såkallade “Deskriptorfiler” (torrents), tomma hänvisningsfiler som pekar till miljontals människors hemdatorer där själva det aktuella materialet finns och lagras. Det är alltså enskilda individer som både innehar och publicerar allt material som finns på The Pirate Bay och tusentals andra s.k. “Torrentsidor”.

The Pirate Bay lagrar inget material whatsoever, vare sig lagligt eller olagligt.

I teorin, så kan hänvisningslänkarna (s.k. “torrents”) till materialet på folks hemdatorer publiceras varsomhelst. I en tidning, på en anslagstavla, skickas via mail eller som på TPB, visas på en hemsida.

Det är alltså enskilda juridiska, tänkande personer av kött och blod som sprider materialet. Medvetet. För att de vill. Hemma i miljoner stugor.

Så här går det till: En hemanvändare bestämmer sig för att dela ut en låt.
Användaren öppnar en del av sin hårddisk där låten ligger och gör den tillgänglig för sökning på t.ex. The Pirate bay. Andra användare hittar filen, laddar hem den direkt från den första användarens hemdator, och öppnar sin dator för andra på samma sätt. Nu finns det två som publicerar filen. Är filen populär, så gör kanske 3-4000 användare till likadant inom några dagar. Därmed är filen “publicerad” av tusentals privatpersoner. Ansvaret för att inneha, disponera och sprida filen är hemanvändarens/nas.

Det är dessa som i så fall ska sökas, ifrågasättas och lagföras om myndigheterna tycker att någonting olagligt är i görningen. Torrentsiterna (TPB m.fl) är neutrala. De har bara en blind, icke värderande automatisk datafunktion som visar vad hemanvändare har valt att dela ut på sina hårddiskar.

Så när vi tar ställning till fildelningens laglighet eller inte, så ska vi förstå att det handlar om miljoner människors enskilda och medvetna val. Det handlar inte om “fildelningsservrar”.

Folket har bestämt sig. De vill fildela. Därför gör de det. De vill publicera och de vill ladda ner. I världen handlar det om tiotals miljoner “lagbrytare” som ökar med flera hundra tusen per dag.

Eftersom det är de tiotals miljonerna som går till sina jobb, röstar i val och utgör själva samhället, så uppstår det såklart friktion, när myndigheterna anklagar dem för brottslighet.

Samhället delas upp i två läger;

1. De som kanske är äldre (dagens maktinnehavare) och inte fildelar.

2. De som är av den nya generationen och faktiskt redan har förändrat samhället i ett lager där det andra lägret vare sig ser, lever eller verkar. Det vill säga i den digitala domänen.

“Nätgenerationen” betraktar inte nätet som en plats bara för E-post och Hemsidor. De har flyttat ut minst en fjärdedel av sin vakna existens på nätet och bygger, kommunicerar, påverkar, bloggar, redovisar sina liv i film, text och foto, sprider, tillverkar, förverkligar, åstadkommer, grupperar sig, hittar partners, hittar jobb, hittar dagisplats, debatterar, samlas, förfasas, hatar och älskar. Allt i den digitala domänen. Det är många fler sociala mekanismer igång i den digitala domänen än i den verkliga för “Nätgenerationen”. Det handlar inte längre om en liten grupp “nerdar med datorer och taskig solbränna”. Det är våra döttrar och söner. Så gott som samtliga. Gilla läget. Nätets funktion är det ojämförligt största och dominerande livs-navet för dagens framväxande människa. Till och med i min egen ålder så har de flesta dragits in. Exemplet www.alltforforaldrar.se samlar mammor och pappor i hundratusental och det finns en sida, en community eller funktion för varenda mikrodetalj i vårt vardagliga liv.

Vidare;
Märk väl att jag lämnat etiken helt utanför detta inlägget om fildelning förresten. Moral, rätt och fel o.s.v. ligger i ett enskilt lager. Just detta inlägg behandlar lagligt eller olagligt, ansvar och skydlighet. Vem som ska jagas och stå till svars och den eventuella riktigheten i det.

Tekniskt sett så ska myndigheterna jaga några tiotals tusen Svenskar och åtala dem om spridningen av förundersökningen i arbogamålet är olaglig. Nu är den ju inte det eftersom den redan innan var offentlig handling. Spridningen är bara oetisk, men olaglig är den inte.

Däremot finns ju annat, upphovsrättsskyddat material. Spridningen av detta material är olaglig idag, men det är några miljoner PRIVATPERSONER som begår brotten i juridisk mening. Inte The Pirate bay och andra fildelningssiter.

Det här visar tydligt på att myndigheterna försöker dra åt en mutter med en skruvmejsel. Vi måste antingen anpassa lagrummen utifrån miljontals människors beteendemönster eller börja låsa in folk på allvar. En efter en.

Dessa miljoner har nämligen bestämt sig för att de t.ex. accepterar konsekvenserna av att film- och musikbransch tar skada och att de inte längre vill betala för saker som de kan få av andra människor gratis.
Det smärtar mig så oerhört, eftersom jag själv producerar och säljer innehåll inom film och musik. Det är bara det, att jag har förstått vidden av det här nu. Det är ett totalt skifte i förhållningssätt från konsumenterna och där står jag mig slätt. Antingen anpassar jag mig och försöker skapa nya affärsmodeller utifrån förändrade beteendemönster, eller så måste jag göra ett personligt val att arbeta med annat. Det är verkligen så obarmhärtigt enkelt och neutralt. Det går inte att reversera den här utvecklingen.

Det är nämligen människor som fildelar. Inte maskiner. Och människorna har tydligt uttryckt hur de vill ha det. Det är som att förlora ett val i riksdagen. Man gillar inte majoritetens beslut, men man måste ta det.

/Stefan

-Jag hittade just en artikel som legat kvar på Internet och skräpat i tolv år, som jag skrev 1996. jag minns den inte faktiskt. Jag skrev hundratals sådana per år. Men jag hade glömt hur tidiga vi var där, några tiotals webbproducenter i Sverige, som med lätt fasa faktiskt redan exakt hade fattat vad det vi arbetade med och lärde känna skulle få för konsekvenser för samhällsutvecklingen.

Men, förstår ni, det här var en tid när folk fortfarande skickade pappersbrev. En tid när mobiltelefoner fortfarande inte var allas självklara egendom. De flesta konsumenter i allmänhet, och beslutsfattare i synnerhet, var helt omöjliga att väcka och få att acceptera nödvändigheten i att rikta ALLA nya investeringsmedel till Internet för att vi skulle kunna bli först och störst i världen. Och ändå är det bara tolv år sedan.

1996 hade jag helt klart för mig exakt hur det skulle komma att se ut 10 år senare, jag minns det så väl. Jag slet och skrek lokala och nationella beslutsfattare i örat och formligen bombarderade tidningarna med budskapet om att “nu djävlar är det dags att vakna och ställa om världsordningen för om bara några år är Internet lika självklart som skithuspapper är idag.”

Nedan, så publicerar jag några citat ur min artikel om framtiden från 1996. Idag förstår jag varför jag kände mig så ensam när jag lanserade mina insikter, framförallt i den lilla staden Östersund. Vi var så tidiga. men allt blev ju, exakt, verkligen exakt, som jag uttryckt i artikeln.

Citat ur min krönika från 1996:
———————-
“Framöver kommer vi få se behovet växa av stora, moderna kommunala system på Internet integrerade med landsting och näringsliv, med betalsystem, e-post ja till och med bildkommunikation och förutsättningen för att det rent demokratiskt ska fungera, är att gemene man får tillgång till utrustningen lika självklart som telefonen idag. Detta är tyvärr vad som idag begränsar utvecklingen. Men det kommer att ske. Det kommer att ske och dessutom så mycket fortare än vi anar. Det som i fjol kändes ganska avlägset står idag och knackar på dörren ganska högljutt.”

“Kommersiella krafter talar och då går det som bekant undan. De påverkar utvecklingen hundra gånger snabbare än vilken politisk process som helst.
Då kommer frågan; -Ska då inte enskilda kommuner och län agera ansvarsfullt och proffessionellt i denna fråga och prioritera denna utveckling i termer om investeringsplaner och resursdisponering eller ska man leka i vassen ännu några år?”

“Elektronisk publicering kommer om bara några år att bli en överlevnadsfaktor för glesbygdsföretag för att kunna hävda sig mot det nya avståndsoberoende konkurrenstrycket som kommer utifrån inom alla verksamhetsområden.”

“Internet är inget annonsmedia längre utan en ny kontaktyta mot leverantörer, kunder och nya målgrupper, ett komplement och en utveckling av befintlig marknadskommunikation. Jämför med ett företags postgång, eller ännu hellre telefonväxel. I sig är den bara en dyr investering i död hårdvara men ändå är den med och genererar varje krona som företaget tjänar. Detsamma gäller Internetpublicerning.
Dessa frågor ska vi ta ställning till nu. Ju fler desto bättre. Senare kommer många att tacka oss för det.”

Stefan Hallgren
————–

Tja… idag sitter vi ju med facit.

/S