Friday, Jul 30, 2010
Login

Category: Musik

Har musik ett värde överhuvudtaget?

parkUpphovsrättedebatten börjar mogna. Jag är emot IPRED, jag tycker det ska vara lagligt med småskalig kopiering för eget bruk och jag tycker att det behövs nya modeller i flera fall gällande att ta betalt för musik.
Jag är alltså ingen beivrare av att jaga fildelare. jag tror på nya vägar. Det jag vill tala om idag är det rent känslomässiga eller eknomiska värde en låt representerar.

En människa ska inte behöva betala något för något den inte tycker om, längtar efter eller inte vill ha enligt mig. Det känns självklart eller hur?
Något som människan däremot vill ha, suktar efter, njuter av, något som förhöjer livskvaliteten gång på gång varje gång det används, det borde det finnas ett ekonomiskt värde i, om man ser till hur en frisk marknadsekonomi fungerar.

Låt oss ta några exempel, som faktiskt liknar musik, på så sätt  att den ger tillfredställelese  bara just när det pågår, det är alltså flyktiga tjänster, som man måste betala för varje gång man vill göra om det och känna det igen:

-Ett spa, som skänker njutning kostar pengar varje gång man vill upprepa upplevelsen.
-En öl som gör att det känns skönt kostar pengar varje gång man vill upprepa upplevelsen.
-En god rätt på restaurang kostar pengar varje gång man vill upprepa upplevelsen.
-En massage kostar pengar varje gång man vill upprepa upplevelsen.
-En konsert kostar pengar varje gång man vill upprepa upplevelsen.

Ni förstår vad jag är på väg att komma till:

-Låten.

-När den spelas i en bar så bidrar den till att sälja sprit: -Någon tjänar pengar på den.
-När den spelas på en förfest, så njuter gästerna. -Värden tjänar sociala poäng på den.
-När den spelas i  butik stimulerar den till försäljning: -Någon tjänar pengar på den.
-När den spelas på en date stimulerar den till romantik: -Någon får kanske sex med hjälp av den!
-När den spelas när man är ledsen så kanske den tröstar:- Någon har ett socialt värde av den.
-När den spelas på en frisersalong mår kunderna bra: -Någon tjänar pengar på den.
-När den spelas i iPoden på väg till skolan, ger den kanske någon en bra start på dagen och förbättrar (om 50% av användarena gör samma sak) skolmiljön och betyg.
-När den spelas i radio, så genererar den antingen reklamintäkter eller lyssnarsiffror: -Någon tjänar både pengar och sociala (public service) poäng å¨den.

o.s.v.

Låten, när den är skriven, är alltså ute där på marknaden, genererandes nya pengar  och känslomässiga upplevelser till nya parter, företag och individer hela hela tiden.

Bra låtar blir heller aldrig gamla, ur detta perspektiv!

Skivbolaget som gör “Absolut-skivorna”, tjänar pengar varje jul på ”The Christmas Song” med Nat King Cole, inspelad på 1940-talet. Nytt klirr i kassan till nya affärsidkare hela tiden. På en 70 år gammal låt.
Vi sitter och sjunger “Laaaast christmas i gave you my heart” på efterfesterna fortfarande 2008, fast den skrevs 1983. Den ger oss nostalgiska upplevelser, höjer stämningen och representerar ett emotionellt värde för oss fortfarande. En låt kan alltså ha en mycket lång ekonomisk och känslomässig verkningsgrad över decennier, för de affärsverksamheter som tjänar pengar på den, och den publik som älskar den.

Samma låt, genererar alltså nya intänkter och upplevelser för brukarna gång på gång på gång på gång.

Märk väl, ovan har jag beskrivit alla som tjänar pengar på och njuter av musiken förutom de som <strong><em>tillverkat den. </em></strong>
Det låter väl rimligt, att de släpps in i värdekedjan någonstans tycker du inte? De som gjorde låten, ursprunget, arkitekten, uppfinnaren, fabriken. <strong><em>Ska de ha någon ersättning för allt den ovanstående nyttan som alla andra får av den?</em></strong>

Eller, ska man ta låten av dem, och tjäna alla de pengarna och få all den lyckan från låten utan att ge tillverkarna något? Tjavars. Jag vet inte. jag försöker bara sätta det hela i kontext.

Finns ingen efterfrågan så ska en produkt inte finnas, den dör naturligt.
Finns efterfrågan däremot, så uppstår en vanlig marknadsmässig&nbsp;affärslogik med köpare och säljare enligt min mening.
Där någonstans, står jag.

Vilka är de då som tillverkar de här produkterna, som alla dessa miljarder människor i all oändlighet njuter av, och företag tjänar nya pengar på hela tiden genom att använda dem?

-Jo, artister, studiobransch, producenter&nbsp;och upphovsmän.

Ta bort dem ur ovanstående värdekedja som jag beskrivit, så uppstår värdekedjan aldrig.

Det är därför licenser och ersättningsmodeller måste finnas.

Däremot: Om ingen njuter av låten, kräks av att höra den och ingen vill använda den i sin business (barer, skivbolag, restauranger, radio, frisersalonger o.s.v.) så ska ingen upphosman ha en spänn.
Om inget värde eller efterfrågan finns på låten och den inte tillför någon något av allt det jag uppräknar ovan, så ska låten dö och upphovsmannen vara fattig. Marknadsekonomi.

-För en låt förvandlas till en marknadsprodukt i det ögonblick någon använder den till att tjäna nya&nbsp;pengar i egen verksamhet&nbsp;eller någon får ett begär eller längtan till att höra på den.

Precis som när någon får lust att köpa en öl och gör det.
Eller en rätt på restaurang.
Eller en halvtimmas massage.
Eller en semester.

Och så vidare.

Det här är inte ett inlägg för eller emot fildelning som sagt.
Jag vill bara göra ett försök att belysa hur musik används, vad den gör, vilka pengar den genererar i andra hand till andra än upphovsmännen, och vilket förhållande en individ har till den.

That´s all.

/Stefan


Ny Musikvideo av Happy Minds med artisten “SolSkugga”

Sol SKugga

Sol SKugga

Efter att ha letat locations för SolSkuggas nya video till låten “Intuition” såg vi plötsligt Fredrik Wretmans installation “Taptim” på Färgfabriken i Östersund. En magnifik installation i en av Europas vackraste konsthallar. Fredrik och FärgFabriken var generösa och tillmötesgående att låta oss filma där en dag, så vi gjorde lite research på vinklar, projekterade och satte igång.

Videon är ett samarbete mellan mig och Sol, där vi delat på uppgiterna bildmanus, storyboard och regi, och Sol har därefter redigerat materialet. Fotografer: Jag och Leif Karlsson på digitalproduktion.se.

Check it out! :-)

love

/Stefan

Intuition


Att äga plastbiten. (Mjukstartar bloggen igen)

Att “äga plastbiten” är ett beteendemönster som just nu försvinner fortare än en thailändsk rännskita. Den fysiska bäraren är (read my lips) _borta_, det är bara det att de sista exemplaren inte hunnit lämna hyllorna ännu.
Min bästa kompis har samlat stenkakor sedan han var tio år gammal. Han har två olika spelare hemma som klarar 78-varvare. Mysigt.
Även om det fortfarande finns en del DJ:s HIFI-entusiaster och musiksamlare på marknaden som värdesätter vinyl och CD, så utgör de redan nu en sådan försvinnande liten del av den totala konsumentmassan. Om ett par år är den klicken lika stor som den grupp människor som samlar på 78-varvare.
Vi kommer snart alla att alltid vara omgiven av all musik som någonsin gjorts, dessutom tillgänglig med en sekunds varsel, i den applikation som ligger närmast för tillfället. Bilradion, Hemmadatorn, Mobilen etc.
Min stenkake-samlande kompis bleknade häromdagen när jag satte honom framför “Spotify” och radade upp FLER Cab-Calloway-låtar från 1930-talet än han hade hemma i sin stenkake-samling.
-Jag knappade lite och hade ena sekunden Tori Amos i högtalarna och sekunden efter ljöd “Minnie the Moocher” från 1938 med nämnde Calloway.

Instant everything.

Han vände sig om med chockat ansikte, som om det var häxeri, och sa “fattar du vad det här innebär?”.

Jag svarade “Ja, det gör jag.”

/Stefan


Kampanj i Stockholms tunnelbana!

image-upload-14-777540.jpg
…ja faktiskt på alla tåg o bussar i Sthlm, Göteborg och Malmö för Kingens CD! Där gjorde vårt skivbolag ett klipp…

Vi har en låt i en TV-serie i USA!

Musikförlaget “Black Cat Songs” som ägs av mig och Torgny “Kingen” Karlsson kan nu bekräfta att en s.k. “musikplacering” är i hamn. Den aktuella låten kommer från Kingens senaste skiva “Ride with me” och det är låten med samma namn som nu kontrakterats av CBS. http://www.cbs.com/

CBS är ett av de fyra stora nationella marksända TV-nätverken i Amerika, och kanalens musikproducenter valde låten “Ride with me” till en sekvens i sin nya storsatsning “Swingtown”, en serie som utspelas på sjuttiotalet och följer några vuxna par och ungdomar genom sjuttiotalets kultur och livsstil.
Läs mer om TV-serien här: http://www.cbs.com/primetime/swingtown/

TV-serien har blivit mycket omskriven och kontroversiell i det konservativa Amerika, men älskas av en stor skara TV-tittare.

“Swingtown” sänds på Fredagar “primetime” och har stjärnor som medverkat i både “Lost” och “Melroce Place” i rollistorna.

Den aktuella låten “Ride with me” är nästan den enda låten från en “ny” artist i serien, då det övriga soundtracket till större del utgörs av sjuttiotalsklassiker av de allra största dåtida Amerikanska artisterna, men Black Cat Songs agentur i Hollywood, företaget “Crucial Music” (www.crucialmusic.com) lyckades förhandla in “Kingens” låt i avsnitt nr. 11 (Get down) som sändes Fredagen den 15:e Augusti.
Låten i fråga är skriven av Torgny “Kingen” Karlsson och Åke Hallgren, båda från Länet.

Black Cat Songs (undertecknad) har arbetat sedan Februari med ett flertal projekt parallellt i USA, för att knyta kontakter och skriva avtal och vi är givetvis jätteglada när vår första placering därborta visar sig bli på nationella CBS!