Åh, om igår ja.
Underbart. Fullspäckat med musik. Vi spelade klockan ett på natten när stämningen var som högst. Andra band var; Baskery, Domestic Bumblebees m.fl.
En vän var hemma från USA, en annan från Österrike, några andra från Stockholm, alla var där…det var en varm kväll i alla avséenden. The crowd loved me of course. 
Men mitt framträdande var inte det egentliga som jag kom dit för, eller tog med mig därifrån. Det var kul och belönande att stå på scen såklart, men det största var att prata med gamla vänner, sitta i logen och dela erfarenheter, prata framtidsidéer.
Vet ni, en annan sak slog mig.
-Att välja som jag har gjort sedan rätt lång tid tillbaka att inte dricka alkohol numer, efter att i stort sett _alltid_ ha gjort det genom alla år förut, är som att beträda ett helt nytt territorium.
Det var första gången på hur länge som helst som jag var på lokal på det sättet… och det kändes…liksom…kul! Det hade jag inte väntat mig. Det har alltid stressat mig förut att stå i sorlet bland aspackade människor och lida nykter, när man har varit chaufför och sånt. Men…ah, det kanske är åldern. Jag vet inte. Det bara kändes lugnt, behagligt, fritt och otvunget. Kanske berodde det på att kvällen var inriktad på musik, kanske var det alla vänner som var där, eller att det fanns gott om andra nyktra människor, jag vet inte. Hursomhelst så var det så skönt när huvudet landade på kudden inatt, att ha sina vanliga känslor, sina vanliga koll och bara en loj tillfredställelse efter en kanonkväll.
Det sista jag gjorde innan jag for hem var att skjutsa min underbare vän fotografen Lasse Thoresson till en efterfest en halvmil utanför stan. De var ett glatt gäng som skrålade i bilen och till och med det kändes lätt och komiskt. Ändå så skulle jag inte vilja byta med dem. Jag vet, att det val jag gjort, förmodligen blir permanent.
Först så tänkte jag bara att det skulle bli ett vitt halvår, sedan så gick det ett år, och sedan har det bara fortsatt av bara farten.
Undrar om folk kommer att tycka jag är konstig i framtiden som inte dricker längre. Det där har man ju hört liksom, att människor blir obekväma. Men jag tror inte det. Herregud, det är 2008. Den moderna människan väljer fritt. Och gudarna ska vet att det är ett friskt och konstruktivt val som känns otroligt bra. Sprit är skit, sa räven. 
/S
Tvära kast.
Från IT-bransch, via politik till….tja, fan ikväll ska jag väcka den gamla musikern igen på Gamla Teatern.
Bandet “The Women” http://www.thewomen.se/ och jag skrev en låt till “The Boppers” 30-årsjubileumsplatta ihop och de frågade om jag kunde komma och gästsjunga den låten med dem när de nu var i stan.
Egentligen har jag inte energin. Men jag vet att det är kul väl man kommer igång.
Då jag ogärna gör något halvdant, så satte jag igång att göra framträdandet av denna enda låt till ett projekt.
Beslöt mig för att sjunga den klädd i halvt påtagen frack (d.v.s. med flugan hängandes och lite manchettsladder) eftersom låten handlar om en man övergiven på sin bröllopsresa, lidandes på ett hotellrum. Övat in en enkel koreografi och avvägt varje stavelse av texten för att accentuera den på ett lojt men ändå närvarande sätt. Känns…fördjävla kul.
Fast…det leder till identitetskris emellanåt. De här tidsmaskin-inhoppen.
Det finns ju förvisso människor som liksom “skojar till det lite” och sjunger på fritiden för att de alltid har velat hålla på med musik. För mig är det lite annorlunda. Jag _uppfostrades_ till proffsmusiker och låg på vägarna från det jag femton år till jag var tjugosex och gjorde runt tusen spelningar totalt på en fem-sex år i slutet på 80/början på 90. (Sen slutade jag tvärt när jag fick tinnitus och kastade mig in i IT-konsult och reklam-träsket en massa år, men det är en helt annan historia). Så när jag ställer mig på scenen käns det totalt hemma. Det är så otroligt vant, odramatiskt, lätt och behagligt. Jag bara..liksom glider in och fram genom en helt bekant miljö som jag behärskar på samma sätt som en Trafikpilot behärskar sitt plan med säker hand inför landning. Helt orädd. Totalt confident. Det är en helt euforisk känsla.
Jag tror, när man jobbar med så galet allvarliga och intellektuellt utmanande saker som jag numer gör annars till vardags, att det är otroligt viktigt att göda den där vilda, lätt otyglade och kreativa kraften ibland. Att liksom…vårda den, erkänna den.
Sen är det otroligt mycket vänner där ikväll som jag inte träffat på flera år, då de flyttat iväg över halva jordklotet, men är hemma ikväll för en slags festival, med en massa band och konstellationer. Kingen är där också, och gör promotiongig givetvis.
Det blir en tjusig afton. Men långt bak i huvudet, mal den gamla motorn, oron om vardagen, den svaga ständigt närvarande irritationen över vissa sakers beskaffenhet, nödvändigheten att hitta lösningar för framtiden… och annat. Men det gör det väl hos alla.
Men ikväll några timmar, är jag någon helt annan.
See you later.
One, two, three, four……..
/Stefan
INSANE -Recension av Kingens skiva i USA!
Just när jag vant mig vid faktumet att våran USA-kampanj för “Kingens” platta faktiskt fungerar (efter gårdagens recension jag skrev om) så kommer det ännu ett mail om att det skrivit som den i tidningen “NeuFutur Magazine” en publikation i Ohio.
Recensionen är så bra att man bara vill gråta av lycka!
Kommer här;
———————————–
Kingen – Ride With Me
Kingen – Ride With Me / 2007 Black Cat / 11 Tracks / http://www.fargfabriken.se/ / http://www.blackcatsongs.com/ /
Kingen plays a very classy style of rock that will undoubtedly remind individuals of the early days of rock and roll. “Mary-Ann” could easily have been a hit in 1958 as it will undoubtedly be in 2008. The best thing about Kingen’s style on “Ride With Me” has to be the fact that he can create such a storied sound and yet make it into something that individuals in the current period can appreciate. Whether it is the Jerry Lee Lewis-level of piano rolls or the very natural type of percussion, individuals will easily be hooked on what Kingen presents here.
The titular “Ride With Me” has a little bit more of a current style to it, and links up quite well to the work of the Brian Setzer Orchestra and even (at the periphery) Huey Lewis and the News. While there is not quite the momentum present in “Ride With Me” that first started off “Mary-Ann”, Kingen succeeds in adopting new styles and incorporating them into his own. “She’s Mine” has a call and response style to it that firmly ensconces it into the blues tradition. However, Kingen goes far beyond the confines of blues with this track, making a song that will bounce around listeners’ heads for months to come. Whether it is the sizzling sax or the hooky vocals here, individuals will be sold on this disc by the time that “She’s Mine” ends.
“31-00-54″ has all the pomp and sexy style of a “Suffragette City” (David Bowie, editors note), while adding more than a fair share of Rod Stewart and tops all of that off with a beat that will get individuals out on the dance floor. It seems like every track on “Ride With Me” provides individuals with a different look into the allure of Kingen.
This is particularly present during “I Don’t Wanna Lose You”, which has all the pips and ornaments of seventies soul, with that little twist to make the music palatable in the current period. The inclusion of a second set of vocals during this track just give that little bit of added spice to keep individuals going, to allow them to finish up the disc with as much energy as they did going into “Mary-Ann”.
Make sure to pick this album up, regardless of what your tastes in music may be – Kingen really has all bases covered.
Top Tracks: Misery, She’s Mine
Rating: 7.7/10
———————————–
Alltså, jag vet inte vad man ska dra för slutsatser av det här. För mig räcker det långt (om det skulle stanna vid detta) att veta att vi en gång i livet gjorde en platta som hyllades av ett antal Amerikanska rockkritiker.
Fast helst så hoppas vi ju att uppmärksamheten ska omsättas i iTunesförsäljning så att vi i mitten av 2009 ska kunna glädjas åt lite välbehövlig deg också.
/Stefan
Oj! Vilken recension!!
De som följt bloggen på engelska vet att vi har ett projekt där vi gjort och släppt en CD med artisten “Kingen”, och dessutom provar lycka på USA marknaden.
Den “publicist” (PR-Byrå) vi anlitat i Boston, för att skicka skivor, ringa, maila och bearbeta amerikansk press och radiostationer börjar ge sina första effekter.
Först gick PR-byrån själva i taket över albumet. Sedan så gick en placeringsagent i Los Angeles i taket (de placerar musik på filmer, i TV-serier och reklamfilmer) och nu börjar recensionerna komma.
Följande kommer från Fanzinet “BabySue” som är en papperstidning och website som recenserar musik, och drivs av musikälskare over there;
——————————
Kingen – Ride With Me (CD, Black Cat Songs, Pop)
“Kingen may be Swedish…but if you’re thinking he sounds like the hoards of other modern pop bands from his home country, think again. Ride With Me is a blast from the past, featuring eleven tracks of roots rock that recalls artists from the past like Elvis Presley and The Faces. Kingen is obviously heavily influenced by bluesy rockabilly acts from the 1950s and early rock artists from the 1960s. Instead of sounding like a cheap carbon copy, however, he comes across sounding like the real thing. His genuinely inspired vocals are the focal centerpoint of his sound…and he surrounds himself with extraordinary musicians. Ride With Me is a pure feelgood album full of catchy toe-tappers including “Ride With Me,” “Be-bop Street,” “Why?”, and “Someone New.” (Rating: 5)”
——————————
..en GALET bra recension. Vi har nu fått validerat från en massa håll i branschen over there att vi gjort en bra produkt, en gångbar platta som verkligen passar en stor målgrupp i USA.
Det innebär inte i sig att det blir en framgång, men om vi fortsätter att få bra recensioner i tidningar därborta, så kan det driva en hel del iTunes försäljning av skivan över tid.
Jag måste säga, att det känns rätt tillfredställande att ha gjort ett album som ingen i USA hittills “fnysit” åt, utan tagit in och jublat åt som nånting som träffar rakt in i deras amerikanska rootmusik-rötter och som de anser vara en “riktig” ny artist att räkna med bland deras ordinarie storheter. Det är det inte så jättemånga som gör från Sverige…:-)
/S
"I´m gonna buy a fast car"
…Tracy Chapman once sang.
Well, sometimes odd things happen.
A woman crashed into my car last december (her fault), and i finally got myself to drive my car to the shop, to make some judgments about the damages and report to the Insurance company.
Two days later the Insurance company called and said “it´s to expensive to repair your car, ya gonna get some cash instead and then you have to scrap it.”
So…i got my cash and went looking for a new car.
I stumbled upon a SAAB Turbo -98 (that´s a NEW car to me!) that cost about exactly the same amount that i got for my old car.
185 hp, shiny, fresh, modern, golden brown metallic, cruise control, electronic climat control, drive computer, car-alarm, remote-controlled locks, power windows, power steering, new turbo, new clutch, new brakes, full servicebook and a GREAT sound system and no rust or scratches.
…and it does 220 km/h without even breaking into sweat. whooooo…..
Now, keep in mind that my old car was a beat-up Volvo 745 from 1991 with 67200 english miles on the meter!
Yes, there´s a catch. I´ll have to change the transmission in a couple of years (costs about 1500 dollars, i checked), but i took that in consideration when buying it. The price is still a bargain!!!
I got the SAAB for about 3500 dollars ( 1 dollar= 6 SEK), and i´ve seen the same model with the same mileage and specifications costing up to 10 000 dollars!
Best of all, the car is all paid for! It didn´t cost me one dollar since the insurance money covered it all.
Well, i can´t live without a car. So now at least there´s one less thing to worry about on the pile of trouble.
Just have to figure out how to deal with the rest. *sigh*
But hey, the sun is shining, and with some serious denial, i can pretend, at least for this weekend, that i´m a carefree lad in his lower middle ages that drives his car into the sunset with a whistle on his lips.
love
/S
Germany. Ok.
My life is so weird right now.
I mean;
1. I negotiated a promotion campaign for Kingen´s album that´s now running in the USA.
2. I´m right now negotiating with George Hofmann at http://www.shooter.de/ who´s interested in launching and promoting our record in Germany and doing a promotion Tour. (Shooter is a major PR-company that usually works with artists like Peter Gabriel, Aerosmith, Deep Purple, The Hooters and hundreds of other big names).
3. I closed a deal with Crucial Music in Los Angeles, on one of the songs from the album, to be pitched for use in Feature films, Commercials and TV-series.
Guess what? None of the above generates any money back until next year!
Not many people know how long a large record project really is. We started to work on Kingen´s album in autumn 2005 and we will not se any real money before 2009.
This long timespan comes from our ambition and determination of wanting to break it on foreign markets, almost skipping Sweden in the process. Better 100 000 copies sold abroad, than 1000 in Sweden. It´s also cheaper (!) and easier working on foreign markets. That says a lot regarding the conditions of the Swedish market. LOL
Germany and USA are two huge markets, and getting the album going there, would secure us financially for 4-5 years, even with just a minor, microscopic success.
The thought of that potential is our motivation.
Of course, it can turn out that nothing at all happens as well.
Then all our sacrifices and efforts will lead to…well nothing more then us getting more skilled and experienced in record making and marketing. That has a value in itself too!
So, basicly, right now we are a flying brick. We can´t really afford sustaining promotion of this magnitude forever.
But we must, and we will.
It´s incredibly motivating to se one after the other signing up for supporting our product, through marketing, goodwill etc. But the basic financing is a problem. Kingen has to tour his ass of on minor gigs this period just to make a living, and i have to run like a madman on whatever project shows up for the same reasons.
At least i can say we work hard and are really good at what we´re doing. And it´s fun.
I can easily say that we have more guts and iron balls doing this, then any of the average bullshitters out there. LOL
Weeell.. fukit. Now i need some sleep.
big love
/Stefan