Efter allsången…

Timman efter Kingens medverkan på “Allsång på skansen” i Tisdags så hade det ramlat in c:a 50 SMS i Kingens nalle och kanske ett trettiotal i min. Folk skrev och grattade i drivor via Facebook, mail, Kingens hemsida och telefonerna slutade helt enkelt aldrig att ringa. Vi kommer att få arbeta länge med efterverkningarna av den här svängen, mycket fruktsamt och kul hittills.

Vi stannade hursomhelst kvar backstage en god stund, så att alla efterintervjuer blev klara, packade ihop skivståndet, pratade med allt och alla, bytte visitkort, knöt kontakter och…tja, gjorde vårt jobb helt enkelt. Och det var givetvis…SÅ roligt!

SVT-folket, bandet och producenterna tycktes särskilt nöjda med att ha castat Kingen till programmet, för det var ingen ände på positiv feedback och axelklappning både före och efter. Det betyder ju så mycket för ett så litet skivbolag som vårt, och det visste de ju om såklart, att vi verkligen fått en stor chans och exponering. Alla gick och myste lite, som om de verkligen unnade oss och Kingen den här dagen.

Kvällen gick mot halv tolv, alla hade packat och dragit, ljusen slocknade, logerna låstes och Skansen kröp ihop för stängning.

Kvar i den fuktiga Julinatten bakom scenen, under några små lyktor stod jag, Kingen, Rigmor Gustavsson och Anders Lundin som de allra sista kvar på Skansen, med en varsin läsk i händerna och betraktade stockholms natthimmel.

Lite lågmälda, lite trötta, småpratandes, stod nog alla och smälte kvällen på sitt eget sätt. För Anders givetvis, var det “just another day on the job”, för oss en episod i livet som vi alltid kommer att minnas. Ett defining moment.

Sedan bröt vi upp, efter att både Kingen och jag ordnat lite autografer till våra barn såklart!

Sakta gick vi ner till Hasselbackens hotell för att lägga oss.

Många kanske tror det blir fest och röja efter en sådan dag, men man är helt enkelt för trött, och ska jag säga, i den här åldern för ointresserad av att göra såna utsvävningar. Det har haft sin tid, tidigare i livet och ingen av oss vill ha det tillbaka. Alls, ever.

Fast just den här kvällen, så plockade vi fram en varsin mellis och en påse jordnötter ur minibaren och gjorde en liten “debriefing”, en utvärdering av de senaste dagarna. Vi tittade på TV-klippet från kvällen, kollade webbsändningarna, avgjorde vad som var bra och vad som går att förbättra i framförandet o.s.v. Små detaljer kom vi på, som att skaffa ärmhållare till scenkostymen så att inte manchetterna ramlar ner så långt. På den detaljnivån är det. Och det är kul att vara så noggrann.

Det här var bara ett steg på vägen.

Arbetet fortsätter och vi har fler saker som vi inte kan berätta om ännu, bl.a. mer stor TV-medverkan och ett gig som förband till en legend…men det får ni veta mer om längre fram i höst…haha.

love ya all

/Stefan

Genrepet gick klockrent.

18.35 Nu räknar vi ner till sändning och under tiden så går Kingen ut och skriver lite autografer.

Det har varit en fantastiskt fin dag hittills, ta i trä. Inget teknikstrul just, men jag räddade tydligen SVT:s webbsändingar (de som läggs ut från backstage-crewret) genom att gå in och vara datakonsult några minuter. Det var problem att få över inslagen från Skansen till TV-huset för utläggning.
I fixed it in a flash of course.

Min käre far hittade också en superfin bild från SVT-webben jag inte sett och skickade! Tusen tack far!

See ya later.

/S

Lunch och repetitionerna på Allsången har gått bra!

Kingen jobbar på scenen, jag bredvid. Ett springande mellan alla inblandade.

Krogshows-legenden Hans Marklund är koreograf och han har timat de olika momenten inför kvällen. Vi har förlängt första låten “Shes mine” med fyra takter för att Kingen ska hinna in på scenen t.ex. Detaljer detaljer och åter detaljer. Så proffsiga människor överallt. På sommaren så kallar SVT in en massa erfaren personal till Allsången som varit med i evigheter. Vid lunchbuffén så pratade jag t.ex. en stund med en kvinna som arbetat med “Hylands Hörna”.

Bildvinklar klara, entrén planerad. Backstage sitter SVT:s trevliga personal och gör bl.a. inslag till webben www.svt.se Där kommer det inslag och intervjuer med Kingen under eftermiddagen/kvällen. Vi ska själva försöka sända en snutt vid kl. 15.00 på www.kingen.se beroende poå om det är repetitioner eller inte. Bra dag. trevliga människor. Bra möten!

…det blir intensivare för varje timma som går.

/S

Tillväxt i evighet?

Den stora ekonomin bygger på ständig tillväxt. Tillväxt av en viss grad. Annars faller det. Har vi rätt att förvänta oss evig tillväxt? Är inte det en paradox? För någonstans borde det ta stopp.

Tänk om köpmönstren och tillväxten inte är en konstant som går att räkna med i all evighet?

Hela civilisationens finansiella system bygger ju på just tillväxt. Allena.

Marknaden bygger ju på att alla vill handla ett visst mått av varor hela tiden, ekgolv, familjedrömmar och rostfria kök i Nordic Light-stil och att den trenden hela tiden är lite, eller mycket ökande.

Men tänk om själva konsumtionskulturen börjar utarmas? Att den reklam- och mediadrivna konsumtionen faller med säg, 15 procent? Då faller hela det planetära finansbygget omedelbart.

Tänk om tidningar som “Sköna Hem” och bil, elektronik- och vitvarutillverkare inte längre attraherar som de brukade göra?

Tänk om det inte längre är bara är en räntehöjning eller ett konjunkturfall som helt plötsligt börjar skapa en längre konsumtion? Tänk om det är en värderingsglidning? Tänk om det är konsumtionströtthet? Tänk om det inte längre blir lika lätt att driva på massorna att handla dessa kapitalvaror i samma takt som marknaden kräver?

Jag anser att det inte går att bygga ett samhälle i all oändlighet på förhoppningen om ständigt ökad konsumtion och ständigt ökad tillväxt. Det faller på sin egen orimlighet. Någonstans under en civilisations tidslinje så kollapsar det. Har alltid gjort. Frågan är om just vi snart är där.

När vi nu snart når “kritisk massa” d.v.s. den punkt där det inte går att driva upp konsumtionen mer, tillsammans med de stigande oljepriserna och en fallande börs, så kommer ett stålbad att bli oundvikligt. Det krävs så lite för att den västerländska ekonomin ska implodera nu i dessa dagar.

Det krävs bara att en kommande generation inte tycker det är _riktigt_ lika viktigt att ha senaste Audin på garageuppfarten eller senaste iPhonen så faller det. Eller kommer det nya, ännu kåtare söndagsbilagedrivna konsumenter hela tiden? Och är de lika resursstarka som oss proppmätta åldringar? Kommer de att vilja hålla samma takt? Och finns samma medeklass-konsumtionsstyrka kvar framledes som kommer att garantera den nödvändiga tillväxten?

Sannolikheten att inte så är fallet är stor. Ungas köpmönster och behov är helt annorlunda än den kapitalvarumässigt köpstarka 40-talistgenerationen som hittills hållit världsekonomin under armarna, Det behövs bara en liten glidning på några tillväxtprocent minus i kombination med konjunkturfall och oljepris-frenzy för att det ska börja gå bakåt, fort..

När den är borta: -fritt fall.

Så det är bara att hålla i sig.

Jag hävdar att västvärldens”Tillväxt” har nått sin peak och det finns inte tillräckligt med villiga konsumenter som kommer underifrån för att upprätthålla den gamla tillväxttakten länge till i den grad som den behöver för att undvika att implodera. Så är det.

Frågan blir om Asien kompenserar för det hela och balanserar upp. Oavsett det, så står det klart att VI inte kommer att tillhöra vinnarna.

Ett fatttigt Europa, ett fattigt USA.

Boom. I´m right about this you know.

/S

Man stannar till, och så..

Att någon gång möta en barndomskamrat, och se vad livet gjort med honom. Se den medelålders man han blivit och anat vad alla år som gått mellan våra möten som barn, och vårt möte nu som vuxna gjort med honom. Se hur hans ögon nu rymmer smärta, allvar och mognad. Förstå vad hans ögon fått se liksom mina, alla dessa mörker som avslöjas för en människa ju äldre hon blir, som är barmhärtigt dolt när man är yngre.

Det smärtar i mig, att se kontrasten. Mitt minne vill återkalla honom som en äventyrlig pojke, nästan som Frodos följeslagare i Sagan om Ringen, när vi lekte i barnets sagolika sommardagar, där varje gammal lada, varje träddunge utgjorde scenen för våra äventyr, våra förskräckta skrik och skratt när vi släckt en oavsiktlig gräsbrand. Våra pigga pojkögon och taniga kroppar, cyklandes iväg från platsen skrattande, med kläder doftande av gräs, rök och sommar. Känslan av att det alltid skulle komma att vara så. Att den tiden tillsammans var ohotad och evig. Att barnets oskuld och lycka inom oss aldrig skulle behöva ändras till något annat.

Att då, decennier senare, möta hans blick, glimten av förståelse för vad som hänt oss. Som två krigare vars brustna illusioner och skador för evigt kastat oss bortom oskulden. Vi vet att våra respektive liv nu innehåller skilsmässor, försummade barn, alkoholiserade släktingar, konkurser, pengabrist, kärleksbrist, att vi lever under skuld för allt vi inte klarat av, sörjer våra oförmågor.

Vi vet, att vi aldrig leker mer, vi två. Våra blickar möts igen, när vi samtidigt står tysta, allvarliga och saknar vår barndom, sörjer vår misslyckade vuxenhet, men till sist kommer leendet, vi ler mot varandra som pojkar igen, solen glimtar till i ögonen och allt vi ser då, när vi tittar på varandra, är två elvaåriga pojkar, som livets kommande allvar fortfarande inte slagit klorna i.

/S

Iväg på allsången!

På Söndag så bär det iväg till Stockholm för att förbereda medverkan på “Allsång på skansen” för vår artist “Kingen”. (vi driver ett skivbolag www.blackcatsongs.com för dem som inte läst min blogg tidigare).

Det är mycket att tänka på.
-De måste ha registreringsnumret på turnébilen för in- och utpassering.
-De måste ha låtarna som ska spelas uppladdade på en server nån vecka innan så att allsångsbandet hinner repetera.
-Repetitionstid ska spikas för Kingens medverkan, musikrepetitoner på Måndag och kamerarepetitioner på Tisdag.
-Plats för skivförsäljningsstånd ska säkras.
-Rutiner för autografskrivning efteråt (bås bredvid scenen bemannat med vakter) ska fixas.
-Ackrediteringar för de som ingår i vårt crew ska ordnas.

…och så vidare. Sedan ska bilen tankas, packningen ska planeras, en roll-up tryckas, strängar köpas, folk ska ringas, skivor levereras, boendet säkras.

Ja, well, it´s a moutful.

Men så kul.

Vi videobloggar också den 14:e och 15:e Juli på http://www.kingen.se/

Det är mer ett litet experiment vi ska prova. Det går nämligen att sända livebilder från en 3G-telefon via en tjänst som heter http://www.bambuser.se/ och då ska vi sända kl. 15.00, 18.00 och 21.00 båda de dagarna för att prova ut tekniken.
Ryckiga bilder och svajigt ljud utlovas, men det är ju LIVE i alla fall, direkt från det vi för stunden håller på med på Skansen.

Ska försöka blogga ut lite bilder under veckan som kommer här med jämna mellanrum, så får ni följa äventyret.

Jag kan förstå ifall en del av er som läser blir lite förvirrad över vad som är mitt yrke egentligen, då jag ena dagen är politiker, nästa IT-rådgivare, dagen därpå skivbolagsdirre och ibland studiotekniker och producent.

Sanningen är; ALLTIHOP. Det går att göra så 2008, det känns mer som en skyldighet när man samlat ihop den kunskapsreportoaren jag har och jag märker att ju större bredd jag har på det jag arbetar med, desto mer användbara saker spiller över mellan de olika verksamheterna.

Det ena förtar inte det andra, snarare stärker. Fast de senaste femton åren så har det väl mest varit IT-projektlederi, reklambransch och företagande inom IT och kultur som tagit mest plats. Tusentals ändlösa timmar framför whiteboard i torra konferensrum har kanske gjort att just den här perioden behövs, ett kreativt livsrum där alla tidigare kunskaper får in och jobba samtidigt i arbetet med att lansera både Kingen som artist och marknadsföra hans senaste skiva “Ride with me”.

“Driven by lust for life and a passion for learning” skrev jag för något år sedan när jag ombads beskriva mig själv i en intervju för en utländsk tidning. Det gäller. Det står fortfarande.

Definitivt.

Nu; Anders Lundin,-här kommer vi!

/S