"Hej jag är en girig gubbe som tillsammans med lika empatilösa chefs-kärringar just nu plundrar din plånbok din lättledda, naiva och maktlösa lilla människa"

Om man har gjort rätt för dem.

Jag är inte ensam om att ha problem med det här som uppdagats i pressen senaste veckorna. Det blir en pedagogisk kollaps när någon misskött ett företag, försäkringsbolag eller statlig organisation och sedan får en gratifikation på flera miljoner för det. När tusentals anställda får gå, men de som sköter företaget belönas ändå. Det bara går inte! I min och många andra värld, så är det okej med bonusar när man gjort bra ifrån sig. När företaget expanderar, när antalet anställda ökar, när man tagit marknadsandelar, när man ökat vinsten. När både ägare, anställda och börsen är så nöjda det är möjligt. Då får man för min del gärna, kvinna eller man (i det privata näringslivet), plocka ut vilken djävla bonus man kommer undan med för styrelsen. MEN! -När det företag eller den organisation man arbetar i, av någon anledning tappar greppet, skär ner, faller, förlorar marknadsandelar, ja, då får man helt enkelt leva utan bonus och gratifikation eller hur?

Så fungerar all Pavlovsk grundteori:

-Gör bra ifrån dig och få en belöning.

-Misslyckas och bli utan mat.

Ni kan inte, direktörer, styrelseledamöter och övriga chefer, förvänta er en djävla gratifikation när ni misslyckas!! Den kulturen KÖPER inte vare sig kunder, opinion eller ägare. Så back off. Den kulturen ska dö och aldrig mer återetableras. Webben och medborgarjournalistiken ska göra er så transparent utsatta  att ni inte kommer att kunna göra en enda moraliskt felaktig transaktion utan att åka ut på arslet. Jag är förbannad idag. För ni står i vägen för en bredare välfärd. Move over och gå i pension för fan.

Vidare: -När det gäller  fackförbund, pensionsförvaltare eller statliga organisationer, då är det en heeeelt annan femma än för privata företag, för då är JAG och VI med och betalar via skattsedeln!

Det är därför, kära “AMF-Wanja Dumby-Naiv”, som du och styrelsen inte kommer undan med några undanflykter. Ni har styrelseuppdragen för att ni ska sköta just sådana här ärenden etiskt, rimligt och professionellt, vilket inte har varit fallet. Därför så faller också det formella ansvaret på er. Det vet alla som läst lite vanlig styrelse- och bolagsjuridik. Det hör till uppdraget att tillse att ni agerar ansvarsfullt.

Därför, ska ni nu åtalas, alternativt bara hållas ansvariga enlig Svensk bolagsordning för att ha agerat illojalt mot ägarna, spararna och alla andra på vars uppdrag ni sitter.

Det kommer att bli en fest att följa. Efter den här affären, så följer givetvis nya, i andra organisationer. Tidningarna har fått vittring på att det här säljer lösnummer, så vi kan se fram emot en skandal i månaden  hela tiden i nya sammanhang där tant efter farbror ställs med ändan bar, för folkets fromma.

Wanja, Party like a Rockstar today, för snart är du undersköterska igen.

/S

 Jag har äntligen fått fatt på den där irriterande känslan, tanken ni vet, som inte låter sig formuleras utan undflyr en hela tiden. jag förstod helt plötsligt vad jag står, vad mitt förhållningssätt till den Svenska politiken idag är.

-Jag kom fram till att hela den gamla parlamentariska kulturen idag är ett enda stort systemfel i sig. Världen gick för tio år sedan vidare in i ett paradigmskifte när samhället blev uppkopplat, men den gamla Svenska demokratin slutade tvärtom att utvecklas helt och stannade kvar i en tradition med rötter i industrialismens och  politikens ungdom. Detta är så oerhört skadligt för kvaliteten på demokratin, eftersom den, då den inte längre svarar mot behoven utifrån, helt enkelt dör inifrån, långsamt, som om den hade cancer.

Fysiska gamla folkrörelsetraditioner i form av “Scoutlägerbetonade kram-kalas” och liknande slutade attrahera potentiella medlemmar redan på 90-talet.

Det är ingen fritidsklubb vi nya, yngre partimedlemmar vill ha, -de flesta av oss vill ha snabba och kärnfulla instrument för att diskutera och exekvera beslut med så lite besvär som möjligt. Helst Integrerat med webben med kraftiga datastöd i processen för gruppsamverkan, digitala certifikat, dokument- och remisshanteringhantering, beslutsstöd och webb-verktyg för intern röstning för att bereda frågorna i partigrupperna innan fullmäktige och liknande. SMS-kalendrar och snabba puckar. No fuss.

…Och så lite som möjligt av oändliga vidhängande kickoff-helger på obskyra kursgårdar och liknande tack. även om behovet av dem givetvis ökar före och efter ett val.

Systemet betalar oss fritidspolitiker nästan ingenting i arvode medan man tvingas riskera att ha sönder sina familjer om man ska ställa upp på alla stora och små möten som hålls hela tiden.. Alltså måste fritidspolitikers medverkan underlättas och effektiviseras extremt mycket, så att det tar lika mycket tid i månaden som en halv tvättdag ungefär. Totalt. Det måste bli mer action och mindre malande med käkarna.
 ”Skicka över agendan, stäm av den med väljarna, knåda den tillsammans och låt oss gå till beslut” liksom.

 Det gamla politiska Operativsystemet som sköter sverige idag är som att tvingas använda Windows 95 d.v.s. helt oanvändbart om man vill utföra något vettigt arbete med det. Men det är det enda vi har, alltså måste det politiska systemet helt enkelt reformeras på en nästan konstitutionell nivå.

Ny organisationsform, ny teknik i mitten, mindre resor, möten och kurser och  i stället fler gruppmöten via webbkonferens, högre grad av delegation och ansvar, mindre “trivselfika”. Så att det mer liknar ett riktigt, kvalificerad arbetsuppdrag helt enkelt. Arbetsbeskrivning, reslutatkrav och förväntingar även för fritidspolitikern. Man bör också sänka antalet ledamöter över hela spannet, men å andra sidan göra dem  synliga i högre grad och ansvariga inför medborgarna genom att göra deras arbete i den politiska processen helt transparent för väljarna genom IT.

Se där. Utifrån bara ovanstående embryo och 400 miljoner kronor skulle jag kunna skriva en första kravspecifikation till en beställning hos en systemleverantör och renovera hela den Svenska Demokratins organisatoriska arbetsprocess utan att tumma på kvaliteten och sedan och få medlemmarna att VÄLLA in i partierna inom bara en treårsperiod.
Hm, se där, en fråga som faktiskt då SKULLE få igång min döende poltiska motivation vore att jobba med just en sådan reform förstås. Hm, en tanke. Undrar var man vänder sig med den?

Dessutom, vore jag riksdagsman, så skulle jag ha en egen webbsite som kopplade ihop mina “hem-väljare” med mig, dygnet runt.. Inför  varje sittning i riksdagen, skulle jag lägga ut de beredda frågorna på webbplatsen och föra en dialog med mina väljare i Internetforumet tills frågorna var behandlade för min egen del och sedan låta mina väljare, genom ett individkopplat röstningssystem få ha en åsikt om vilken knapp jag skulle trycka på i riksdagen. Sedan, skulle jag börja förhandla med riksdagsgruppen och därefter göra bedömningen, när hänsyn har tagits även till andra intressen.

Men bara i extrema undantagsfall skulle jag gå emot mina väljare. Ibland kan det ju t.ex. behövas när man beslutar om nationella storprojekt som järnvägsbyggen m.m. där regionala hänsyn måste vägas mot nationella intressen. Men i väldigt många frågor, så går det helt utmärkt att ha en representativ direkt-demokrati genom sin riksdagsman. Det skulle helt klart öka det demokratiska inslaget och samtidigt exponera mig för kritik från alla håll, precis som det ska när man är folkvald. Comes with the job.

/S