Jag har upptäckt att jag är långt ifrån ensam om att känna mig fjärran från den politiska maskinens kultur och gamla mekanismer, trots att jag innerst inne brinner för politik och är aktiv kommun- och landstingspolitiker.

Cattis blogg visar att även Socialdemokrater hamnar i kläm ibland. Jag fattar inte. Förstår inte partierna att vi riktigt _ogillar_ dem med liv och lust? Den politiska kulturen ska anpassas efter oss som vill verka i den och vill in, inte tvärtom! “Gammelpolitiken” håller på att begå självmord.

Hemsida efter hemsida, kommentar efter kommentar, undersökning efter undersökning visar att medlemmarna flyr partierna och att av de som rekryteras in, så slutar fleralet innan det ens gått en mandatperiod!

Detta får partierna ta på allvar. Annars så håller de just nu på att fälla träden till brädorna de ska spika ihop sin egen kista av när allt politiskt engagemang försvunnit så det enda vi står med är en liten elit och ett enormt demokrati-underskott. Det är här en förbannat allvarlig fråga.

Politiken är snart bara en illusion upprätthållen av de sista erfarna bärarna av den gamla politiska traditionen. -Den som vi som nya politiker varken accepterar eller känner oss hemma i. Vi måste få utrymmet att forma politiken som vi vill, om det så innebär att vi vill sitta hemma vid köksbordet och rösta i kommunfullmäktige via digitala certifikat medan vi förvärvsarbetar eller matar barnen. Annars blir det bara pensionärer, ungdomsförbundare och kvarsittare kvar i beslutsapparaten. Det är inte en representativ demokrati.

Den gamla politikerskolan måste förstå, att allt de känt till hittills måste ersättas med helt nya former för att arbeta inom partiorganisationerna som folkvald.

Det bara går inte längre. Om någon tvingar ut mig på parti-kickoff en gång till med kaffe och samkväm begår jag harakiri. Det passade kanske dem som växte upp med folkrörelserna, men det passar sällan oss mitt i den nya tiden som oftast obarmhärtigt pinkar in varenda sekund på dygnet med saker att uträtta.

Vi som har erfarenhet som entrepenörer, debattörer, estradörer eller olika hantverk, som är hårt arbetande föräldrar och lever mitt bland alla de tjänster som politiker beslutar om, måste få rimliga förutsättningar att arbeta som förtroendevalda.

Dessutom så accepterar vi inte parti-piskor och sånt tjafs.
-Är en fråga bra så är den bra oavsett vilket parti som lägger förslaget. Att motarbeta den bara för att “den kom från det andra laget” är så otroligt kontraproduktivt. Det _förstör_ samhället!

Dessutom; -Makt? vad finns det för makt i politiken idag som attraherar moderna unga människor? Att få en väg byggd och invigd? En dagistaxa sänkt? Det ligger ingen vidare sexig “powertrip” i det liksom. Några vidare pengar finns det inte heller som kan motivera oss att lägga ner själ och hjärta. Alltså måste vi drivas av andra morötter. Och de återstår för partiorganisationerna centralt att uppfinna, om det ska gå att nyrekrytera överhuvudtaget igen.

Politiker är inte förmer än andra, snarare ska vi vara ödmjukare inför andra, d.v.s. dem som vi är underställda; väljarna.

Korridorintriger, vänskapskorruption, gammal outtalad parti-tradition och ständig historisk navelskådning är…förbannad skit på ren Svenska. Slöseri med skattepengar, och sådant underminerar respekten från väljarna. Jag tycker det är självklart och friskt att väljarna struntar i oss politiker med den kultur vi representerar idag.

De gamla kulturbärarna måste ut ur den här apparaten nu. Alla de som skolats under Palme, Fälldin och Boman, ut med er och in i pensionen. Sen ska den kulturen glömmas och ersättas med en modern demokratisk organisation, där reell kompetens ska vara meriterande och det ska vara belönande både ekonomiskt och socialt att arbeta med politik.

Annars får partierna vara utan mig och några tiotusentals andra engagerande människor, som idag underkänner den politiska maskinen fullständigt i nuvarande form.

/S