Övervakad, manipulerad och rättslös.
En gång i tiden satt vi och skrattade åt filmer som “The Matrix”, “Enemy of the state”, “Terminator” och andra, som visade hur företag och regeringar upprättat digitala kontrollsystem som ständigt samlade in och kartlade varje rörelse du gjorde i den digitala domänen.
Idag är det nästan verklighet, och inom bara ett par år är det helt fullbordat och det sker dessutom helt öppet. Men om du är som majoriteten av befolkningen, så är du troligen alldeles för effektivt marknads-bedövad av “Idol”, Söndagsbilagor, Bag-in-box-vin och dokusåpor för att förstå allvaret i hotet.
EU har redan sanktionerat och infört en hel hög med lagar som ger myndigheterna tillåtelse att lagra telefontrafik för att kunna använda som bevis när en individ begår brott. Innan någon har begått ett brott alltså. Bara för säkerhets skull. Det görs redan idag.
Nästa version av Internet Explorer samlar in vilka sidor du besöker, hur länge du stannar på dem och varifrån du surfar och skickar allt till huvudkontoret i Redmond för analys. Främst för kommersiella syften såklart, men informationen är MÖJLIG att använda för att kartlägga ditt liv, om Amerikanska myndigheter skulle börja göra sociogram och liknande.
Samma sak gäller för Googles nya Webbläsare “Crome”. Det syns vad du gör baby. Hela tiden.
Idag är det redan tillåtet för Svensk polis att installera kameror i ditt hem utan brottsmisstanke. Utan att du vet om det. Lagförslag ligger också som går mycket längre än så. Inom en snar framtid kan myndigheter helt lagligt komma att kunna tappa in sig på din webbkamera t.ex. Utan att du vet om det.
Det finns ett uttryck som heter “Foliehatt” som syftar på människor som är överdrivet paranoida och konspiratoriskt lagda. Du behöver inte vara orolig, allt som redovisas i detta inlägg är officiella saker som går lätt att källforska fram som rena, odramatiska och belagda fakta. Både myndigheter och nämnda företag bekräftar villigt dessa fakta och säger “ja vad är det med det då?”
Vi kan alltså förvänta oss att vi måste acceptera denna utveckling eller sluta använda elektroniska tjänster, vilket givetvis är omöjligt i ett modernt samhälle.
Ett annat bekymmer är att vi inte ens kan veta att vi är säkra genom att vara noggranna med vilka program vi installerar. Bara de som tillverkar ett program vet om det är bestyckat med funktioner som öppnar din dators ljud eller bildkort eller loggar vad du gör eller de konversationer du har med andra.
Så vi står inför några val. Antingen så bara rycker vi på axlarna och säger “jaha” och fortsätter som vanligt, levandes under denna ständiga övervakning. Det andra alternativet är att utöva konsumentmakt och i så hög utsträckning som möjligt använda “rena” produkter, i den mån de går att finna.
Att hela tiden röra sig, från morgon till kväll under hotet av att de informationsspår du lämnar kan misstolkas, missbrukas eller ta vägen till ställen du vare sig vet om eller godkänt, för kartläggning och databehandling av din person, hör inte hemma i en demokrati.
En vacker dag kanske du då inte får inrese-visum till ett land utan att du vet varför. Eller så kanske du inte får handla vissa varor i vissa Interet-butiker. Kanske får du inte tillgång till vissa TV-kanaler eller säga vad du vill i vissa forum. Det finns tusen inskränkningar som kommersiella krafter kan göra i din vardag bara på grundval av hur de tolkar och dataprocessar de digitala spår du lämnar. Godtyckligt, även om de är helt missvisande. Du är rättslös.
Från det scenariot är det inte långt för till exempel en regering att gå ännu längre i sin kontroll av medborgarna. Ringa in dem, fösa dem åt vissa håll, ta bort privilegier, kreditkort eller lånemöjligheter om individen råkar vara någon slags “frihetlig liberal rebell”.
Låter det som sagor?
Tyvärr motsäger både fakta och historisk ändamålsglidning av sådan övervakning det.
Det finns alldeles för frestande mycket att tjäna på att kartlägga och övervaka kunder och medborgare.
De självklara incitamenten för övervakning är följande, ur ett företag eller regerings perspektiv;
1. Kan vi övervaka utan repressalier så gör vi det.
2. Tjänar vi pengar på övervakning så gör vi det.
3. Ökar övervakning och kartläggning vår makt och kontroll över samhälle och individer så gör vi det.
-Ni förstår, övervakning och kartläggning är ett så otroligt enkelt och effektivt verktyg när det görs av stora datasystem. Allt blir rationellt, lättöverskådligt, minskar kostnader för polismyndigheterna, ger bättre beslutsunderlag, ger möjligheter till prognoser, men också givetvis möjlighet till oändlig påverkan och manipulation.
Att få övervaka och kartlägga medborgare eller kunder är därför givetvis en stats- eller ett företags allra våtaste dröm. Tror vi att alla kommer att ignorera alla dess enorma möjligheter och låta bli bara för att vara snälla?
Believe me: Kan de, så gör de. Så fungerar människan.
Därför skriver vi om FRA-lagen. Därför, måste vi hindra denna utveckling med alla medel vi förmår.
Jag har fantasi nog att föreställa mig var vi står annars om tio år. Har du?
/S
Glöm inte Stafetten!! 09 sept – Emma “Opassande” 10 sept – Oscar Swartz 11 sept – Anna Troberg 12 sept – Rick Falkvinge 13 sept – Mary Jensen 14 sept – Mark Klamberg 15 sept – Stoppafralagen.nu
Mera; Maria Abrahamsson i SVD om politiska panikåtgärder och Mark Klamberg om Tolgfors mörkande.
FRA-motståndet lever vidare (SvD)
Hyper-demokrati! Kan regeringen blunda för tre månaders FRA-maskri?
Ja, det kan de. Tekniskt sett. Lagligt sett.
Men kan de komma undan med det moraliskt, etiskt och politiskt sett, då faller hela meningen med att överhuvudtaget försöka upprätthålla en Svensk demokrati.
Nu behöver det inte vara så mörkt. Människor som Mark Klamberg, ultra-akademiker, kör rakt över samtliga ängsliga försök regeringen gör att linda in FRA-lagen i något annat än den är. I denna fråga, så vet Mark och numer (när hans kunskaper nu är publicerade) några hundratusen människor till, bättre än regeringen.
Idag så läste jag förresten Rick Falkvinges text i stafetten som går om FRA-lagen fram till 16:e September. Jag har alltid tyckt att han skriver bra, men nu börjar han låta som en statsman, i positiv bemärkelse.
Vidare;
Sveriges befolkning har stulit tillbaka agendan. Ja, jag skriver sveriges befolkning, inte någon slags “bloggosfär-elit” som gammelmedia vill ha det till. För det är vanliga väljare som gett sin röst i den här debatten och den rösten har ljudit högre genom den digitala domänens kanaler än någon annan folkopinion gjort i modern tid.
Idag fattar vi inte plakaten och går ut på gatorna och skanderar när vi vill protestera. Den tiden är för alltid förbi.
Idag läser vi på, gör analyser och utbildar oss på nätet, tills vi till och med vet mer än de experter som tillverkar underlagen för riksdagsmännens beslut.
Sedan protesterar vi. Med tornadokraften hos några hundratusen gemensamma kanaler rakt upp på skärmarna i varenda tillgängligt media.
Helt plötsligt står pyramiden på huvudet, och regeringen framstår som de minst kunniga, minst demokratiska och därmed minst förtroendeingivande.
Kanske ångrar man nu att man storsatsade på “personaldatorer och bredband till alla” mellan 1997-2007. Det ledde nämligen till att folket började engagera sig politiskt igen i helt nya former och tog både gammelmedia och politiker på sängen. Att ha en engagerad väljarkår är det värsta som kan hända en politiker som är van att verka i total anonymitet.
FRA-debatten har medfört en revolution, som kommer att innebära att allt som nuvarande och kommande regeringar företar sig utreds av folket i realtid och beskedet om hur vi ställer oss kommer innan talmannen ens hinner lyfta klubban från bordet.
Genom Internetmediet, bloggkulturen och dagspressens digitalisering, så finns ingenstans att gömma sig, ingen tröghet i rapporteringssystemet.
Minst hundratusen Svenskar i taget har alltid jour, slåendes i encyklopedier, brukandes sina akademiska fackkunskaper, omvärldsbevakandes de senaste rönen i varenda fråga och jämför med de bästa lösningarna i andra länder.
Den informella makten håller på att rinna ur Rosenbad.
Om väljarna enligt detta resonemang har informationsövertaget i en fråga och sittande regering tänker agera tvärtom, så måste de skynda sig att driva igenom frågan så länge de fortfarande har den formella makten, för de kommer inte att bli långvariga på stolen efteråt. Missbrukar de sin makt, så ryker de. Det här är är inte en odemokratisk utveckling. Det är själva essensen av vad jag härmed döper till hyper-demokrati.
Äntligen kanske det kommer att bli som det är meningen att det ska vara; -politiker ska exekvera det majoriteten av befokningen beordrar dem till, och utöver det, hålla sig i skinnet.
/Stefan
Relaterade länkar:
Mina Moderata Karameller
Anna Troberg
Blogge Bloggelito
Rick Falkvinge
Opassande
Jinge
Glöm inte Stafetten!!
09 sept – Emma “Opassande”
10 sept – Oscar Swartz
11 sept – Anna Troberg
12 sept – Rick Falkvinge
13 sept – Mary Jensen
14 sept – Mark Klamberg
15 sept – Stoppafralagen.nu
Mer; Maria Abrahamsson i SVD och Bloggelito visar vägen.
Fra-motståndet lever vidare (SvD)
“Gammelpolitiken” börjar bli ordentligt självmordsbenägen.
Jag har upptäckt att jag är långt ifrån ensam om att känna mig fjärran från den politiska maskinens kultur och gamla mekanismer, trots att jag innerst inne brinner för politik och är aktiv kommun- och landstingspolitiker.
Cattis blogg visar att även Socialdemokrater hamnar i kläm ibland. Jag fattar inte. Förstår inte partierna att vi riktigt _ogillar_ dem med liv och lust? Den politiska kulturen ska anpassas efter oss som vill verka i den och vill in, inte tvärtom! “Gammelpolitiken” håller på att begå självmord.
Hemsida efter hemsida, kommentar efter kommentar, undersökning efter undersökning visar att medlemmarna flyr partierna och att av de som rekryteras in, så slutar fleralet innan det ens gått en mandatperiod!
Detta får partierna ta på allvar. Annars så håller de just nu på att fälla träden till brädorna de ska spika ihop sin egen kista av när allt politiskt engagemang försvunnit så det enda vi står med är en liten elit och ett enormt demokrati-underskott. Det är här en förbannat allvarlig fråga.
Politiken är snart bara en illusion upprätthållen av de sista erfarna bärarna av den gamla politiska traditionen. -Den som vi som nya politiker varken accepterar eller känner oss hemma i. Vi måste få utrymmet att forma politiken som vi vill, om det så innebär att vi vill sitta hemma vid köksbordet och rösta i kommunfullmäktige via digitala certifikat medan vi förvärvsarbetar eller matar barnen. Annars blir det bara pensionärer, ungdomsförbundare och kvarsittare kvar i beslutsapparaten. Det är inte en representativ demokrati.
Den gamla politikerskolan måste förstå, att allt de känt till hittills måste ersättas med helt nya former för att arbeta inom partiorganisationerna som folkvald.
Det bara går inte längre. Om någon tvingar ut mig på parti-kickoff en gång till med kaffe och samkväm begår jag harakiri. Det passade kanske dem som växte upp med folkrörelserna, men det passar sällan oss mitt i den nya tiden som oftast obarmhärtigt pinkar in varenda sekund på dygnet med saker att uträtta.
Vi som har erfarenhet som entrepenörer, debattörer, estradörer eller olika hantverk, som är hårt arbetande föräldrar och lever mitt bland alla de tjänster som politiker beslutar om, måste få rimliga förutsättningar att arbeta som förtroendevalda.
Dessutom så accepterar vi inte parti-piskor och sånt tjafs.
-Är en fråga bra så är den bra oavsett vilket parti som lägger förslaget. Att motarbeta den bara för att “den kom från det andra laget” är så otroligt kontraproduktivt. Det _förstör_ samhället!
Dessutom; -Makt? vad finns det för makt i politiken idag som attraherar moderna unga människor? Att få en väg byggd och invigd? En dagistaxa sänkt? Det ligger ingen vidare sexig “powertrip” i det liksom. Några vidare pengar finns det inte heller som kan motivera oss att lägga ner själ och hjärta. Alltså måste vi drivas av andra morötter. Och de återstår för partiorganisationerna centralt att uppfinna, om det ska gå att nyrekrytera överhuvudtaget igen.
Politiker är inte förmer än andra, snarare ska vi vara ödmjukare inför andra, d.v.s. dem som vi är underställda; väljarna.
Korridorintriger, vänskapskorruption, gammal outtalad parti-tradition och ständig historisk navelskådning är…förbannad skit på ren Svenska. Slöseri med skattepengar, och sådant underminerar respekten från väljarna. Jag tycker det är självklart och friskt att väljarna struntar i oss politiker med den kultur vi representerar idag.
De gamla kulturbärarna måste ut ur den här apparaten nu. Alla de som skolats under Palme, Fälldin och Boman, ut med er och in i pensionen. Sen ska den kulturen glömmas och ersättas med en modern demokratisk organisation, där reell kompetens ska vara meriterande och det ska vara belönande både ekonomiskt och socialt att arbeta med politik.
Annars får partierna vara utan mig och några tiotusentals andra engagerande människor, som idag underkänner den politiska maskinen fullständigt i nuvarande form.
/S
Opinionen enig gällande FRA-lagen
Efter snart tre månader av total dissekering och destillering av varenda existerande dimension och aspekt av FRA och signalspaningslagen så har Sveriges samlade krafter från högt till lågt kommit till en total enighet. Från alla håll i samhället har människor rusat till och visat ett engagemang utan motstycke i modern tid.
Tiotusentals privatpersoner har varit delaktiga tillsammans med forskare, statsvetare, experter, IT-folk och politiska skribenter. Dessa har verkat tillsammans i forum och i hundratusentals inlägg gjort faktaresearch, juridiska efterforskningar, statistik, historiska aspekter, gjort undersökningar, analyser, konsekvens-scenarier, analyserat hot, risker och etiska fallgropar.
Slutsatsen är nerkokad till en enda mening;
“-Riv upp FRA-lagen och tillsätt en parlamentarisk utredning och börja från början.”
Punkt. Det är vad det här landet vill.
Så kära partiledare i Alliansen; SITT! FOT!
Er husse, folket, har talat.
/Stefan
———————————————
Oscar Swartz toppar med dagens dagens bästa inlägg.
FRA-lagen en kvarnsten runt halsen på Alliansen
(Reviderad 20081010)
Jag tillhör ett parti. Centerpartiet. I det partiet har jag några förtroendeuppdrag. Partiet har ett program och en partiledare. Nu till problemet; partiledningen accepterar FRA-lagen tillsammans med alliansen. Jag accepterar den inte.
Hur ställer man sig i en sådan situation? Det är inte lika självklart som förr, när man antingen avgick eller accepterade partiledningens vilja.
Nuförtiden har åsikter och ideologier börjat flyta och blivit synnerligen losskopplade från “block” och “partitillhörighet” …och det är helt enkelt dit politiken är på väg. Obönhörligen. Det är faktiskt ett riktigt sundhetstecken. Den Svenska gamla parlamentariska kulturen har i praktiken varit kontraproduktiv och irrelevant i årtionden.
Den kände debattören Johan Norberg, som alla förmodligen uppfattar som flitig högerflygare och Timbro-riddare, riktar överraskande hård kritik mot alliansen och samtliga högerpartier i ett rakryggat och klarsynt inlägg på SVT-opinion här.
Han kan inte dagtinga med sin egen uppfattning och analys bara för att tillfredställa den numer helt perverterade politiska kulturen i Alliansen. Det kan inte jag heller. Det kan inte någon på den nya friska politiska arenan som den digitala domänen utgör. Det är här dagens och framtidens opinionsbildning sker. Av folket, för folket. Det är bara det att den gamla makten har inte erkänt denna arena, och det kommer att bli deras fall. Nästa val blir rena armageddon för högerpartierna och en väckarklocka för hela systemet.
Jag kan heller inte inte ställa mig bakom mitt parti av ren lojalitet när jag inte bara tycker, utan jag VET att FRA-lagen tillsammans med alla associerade lagförslag runt den är det största hot vi som medborgare någonsin ställts inför i modern tid. Det riktigt skrämmande är att det är vår egen regering som håller i vapnet som bara genom lite vanlig släpphänthet och ändamålsglidning kan sätta igång ett helt nytt och högst obehagligt förhållningssätt till övervakning av medborgare.
Så jag är alltså Centerpartist med stukad tillit. En hemlös medlem. En soldat som fått se sin general begå ett antal övegrepp och inte kan leva med att ta emot order från den auktoriteten längre.
På röstningsdagen den 18 Juni ringde jag till Jämtlands centerpartistiska ledamot och sa i klartext “du måste sänka den här lagen annars förintas partiet i turbulensen fram till nästa val”. Givetvis var det ett helt verkningslöst samtal, även om det kanske det var det viktigaste samtal han fått på mycket länge eftersom han nu blir arbetslös 2010. Det är nämligen så det ligger till. Nuvarande regering kommer att dras ner i avgrunden av denna fråga och det är fortfarande ingen av oss borgerliga väljare som förstår varför de är beredda att ta den smällen och ge oss det nederlaget.
Media, näringsliv, medborgar-opinion, proffs-opinion, vetenskapsmän, statsvetare och IT-folk är HELT ENIGA om att vi bör riva upp lagen och tillsätta en parlamentarisk utredning. En helt enig kår av ledarskribenter på landets samlade tidningar står och SKRIKER det i örat på Reinfeldt.
..och så går partiledarna och stoppar huvudet i sanden.
Förstår inte Maud Olofsson t.ex. hur absurt vi medborgare tycker det är att behöva bevittna det? -och hur ont det gör som partimedlem och förtroendevald att behöva stå för och representera?
Det är inte ens relevant huruvuda syftet med dessa övervakningslagar är gott eller ont, det spelar ingen roll. -Det samlade motståndet mot dem ger nämligen regeringen fullt tillräcklig anledning att bara snabbdöda hela det nationella övervakningspaketet i ett enda slag och aldrig tala om det igen. Någonsin.
Vad har ni, statsråd och partiledare försatt er i för slags situation? Har ni förbundit er till en utlandsmakt att få igenom den här lagen och denna utvecklingen? Varför agerar ni så maktfullkomligt i frågan? Varför tystnaden?
Allmänheten behöver två saker:
1. Få hela den här proceduren nedbruten och förklarad för sig till sista beståndsdel. Bakgrund, beslutsgång, anledningar, aktörer, syften och underliggande agendor samt en koppling till nationell och internationell kontext.
2. Därefter måste man helt enkelt riva upp signalspaningslagen OCH SAMTLIGA associerade teledatalagrings-lagar som nu lite för lägligt smugits in från EU-håll, lite skymda av oväsendet omkring den centrala portal-lagen. Allt ska bort, utan att lämna minsta rest kvar i systemet. Sedan kan vi sätta oss ner och diskutera frågan igen från början -demokratiskt.
Endast genom att genomföra de två ovanstående punkterna kan Alliansen ha en chans att reparera den skada som åstadkommits de senaste månaderna.
Särskilt fokus måste också riktas på de övriga aktuella förslagen om att lagra vår telefonkommunikation i ett år för att ge polisen möjlighet att gå igenom historisk trafik i samband med brottsutredningar. Dessa varianter på övervakningslagar är inte ett dugg bättre än den centrala FRA-lagen. Vi måste vara extremt kritiska till hela den här utvecklingen i ett tidigt skede. Vi behöver bara titta bort några sekunder och vara ouppmärksamma inför några klubbslag, så har vi skänkt bort rätten till vårt privatliv och förskjutit dessa normer om övervakning bortom acceptabla gränser för både oss själva och kommande generationer.
Jag ser faktiskt hellre en regeringskris än att FRA-lagen blir kvar. Vi väljare överlever alltid. Det kommer nya partiledare och andra partialternativ under ett långt liv.
Den här passagen i historien är oerhört viktig, för vi tar just nu ställning till om vi som kollektiv ska acceptera ett framväxande övervakningssamhälle eller inte. Jag vet att jag vill vara en av dem som ger ett rungande “nej för fan” i arv till nästa generation.
/Stefan Hallgren
Bonuslänkar “Mina Moderata Karameller” och “Opassande” samt The Real Mymlan och Mark Klamberg i samma ämne.
Död åt kulturen!!
Den lokala medie- och kultursektorn häruppe i Jämtland verkar må…”sådär”. Gratistidningar, musikalprojekt, skivaffärer, musikaffärer och även min f.d. firma avvecklas eller går omkull och många kulturarbetare i stan försöker fly till den statliga spenen för att söka försörjning, bara för att finna att den också sinat.
Sveriges Radio minskar resurserna till lokalradion och reklamradion går knackigt (och annonsmarknaden gällande papperstidningvärlden är en sån soppa by the way att jag aldrig sett något liknande.) Detta får till följd att de gamla medierna drar ner på kulturbevakningen först och bidrar till den onda cirkeln. En frustrerande situation.
Mitt i detta meddelar kommunen att man ska bygga en ny ishall för 100 miljoner efter att nyss ha byggt en fotbollsarena för 85 miljoner. Detta efter att just har färdigställt en simhall för över 70 miljoner och att man bygger om ett torg för 36 miljoner. Östersunds kommun ligger snart baktunga med en halv miljard i samlade investeringar och plånboken visar inga tecken på att stängas under överskådlig tid. Alla dessa projekt gynnar givetvis uteslutande idrotten samt de gamla politikernas- och näringslivsmänniskornas agendor. Cirka noll kronor går till uttalade kultursatsningar. Eller kanske någon enstaka miljon gör det, men det vore bara löjligt att redovisa, i den överskuggande massiva halvmiljards-kontexten som går till annat.
Jag säger så här; antingen får faktiskt kommun- och näringslivstopparna se över sina prioriteter allvarligt och hosta in motsvarande belopp i kulturen eller så får de bevittna en kultur-utslagning av episka proportioner de närmaste åren. För ser ni; NEJ -marknaden vill inte frivilligt bekosta kulur egentligen i den omfattning som krävs.
Hela floran av mindre kultur-aktörer och oberoende producenter håller på att totalt spolas av plattan det här året, samtidigt som staten på sin sida (samhällsdelen av kulturen) håller på att strypa ihjäl sina verksamheter med budgetskärningar.
Kultur är fortfarande bara en obekväm overhead/goodwillpost i budgeten och “underhållning” för många betyder bara “coverband på firmafesten” och några “Idol” artister, där det fortfarande finns business att hämta.
Det är marknadsekonomi som gäller och betalningsvilja finns i övrigt inte i den grad som skulle behövas för att upprätthålla ett friskt och brett kulturliv.
Det vi får istället, är ett smalt, fattigt och sjukt kulturliv, och det är förödande för det sociala lagret i samhället.
Samgifte mellan kultur- och näringsliv har provats småskaligt här och var senaste åren, men det faller oftast på att företagen till sist inser att “oj, det är ju riktigt dyrt, det är ju en massa riktiga människor som ska ha riktiga månadslöner året runt bland de där kultur-lallarna”.
Nej mina vänner, att kunna njuta av kontinuerlig och mångfaldig kultur kostar hardcore-flis, precis som med vanliga anställda, och om ingen på sikt integrerar kulturarbetare i sina affärsmodeller eller politiska modeller på riktigt, så står snart samhället naket och enfaldigt i ännu högre grad än idag.
Budskapet är enkelt: -nej, efterfrågan och betalningsviljan hos konsumenter, företag och politiska instanser är inte så stor att vi kan leva på det här, vi är en hel sektor som behöver ett annorlunda förhållningssätt från folk i beslutande positioner om vi som yrkesgrupp ska fortsätta existera.
Om inte, så måste alla vi småskaliga kulturproducenter gå bort från vårt hantverk och återfinns snart arbetandes inom andra “vanliga” sektorer allihop och konsumenterna lämnas till börsernas definition av underhållning, som oftast tjänar till att sälja helt andra saker än kultur.
Antingen erkänner ni alla kollektivt kultur som ett nödvändigt element i samhället och spottar i nävarna, eller så gör vi en deal i samförstånd att vi lägger ner det här nu och lämnar begreppet “dynamiskt kulturliv” till att bli någonting man hade på nittonhundratalet men som vi inte längre behöver.
Det är ok med mig, bara alla slutar hyckla och stå och vrida sig obekvämt i mitten inför det här problemet. Det, får det vara slut med.
Vi kulturarbetare behöver beslutsunderlag så vi kan få begrava det gamla och hitta på något annat i stället. Vaktmästare på idrottsanläggningar verkar som en framtidsbransch.
/Stefan