Att äga plastbiten. (Mjukstartar bloggen igen)

Opinionen enig gällande FRA-lagen

Efter snart tre månader av total dissekering och destillering av varenda existerande dimension och aspekt av FRA och signalspaningslagen så har Sveriges samlade krafter från högt till lågt kommit till en total enighet. Från alla håll i samhället har människor rusat till och visat ett engagemang utan motstycke i modern tid.

Tiotusentals privatpersoner har varit delaktiga tillsammans med forskare, statsvetare, experter, IT-folk och politiska skribenter. Dessa har verkat tillsammans i forum och i hundratusentals inlägg gjort faktaresearch, juridiska efterforskningar, statistik, historiska aspekter, gjort undersökningar, analyser, konsekvens-scenarier, analyserat hot, risker och etiska fallgropar.

Slutsatsen är nerkokad till en enda mening;

“-Riv upp FRA-lagen och tillsätt en parlamentarisk utredning och börja från början.”

Punkt. Det är vad det här landet vill.

Så kära partiledare i Alliansen; SITT! FOT!

Er husse, folket, har talat.

/Stefan
———————————————

Oscar Swartz toppar med dagens dagens bästa inlägg.

FRA-lagen en kvarnsten runt halsen på Alliansen

(Reviderad 20081010)

Jag tillhör ett parti. Centerpartiet. I det partiet har jag några förtroendeuppdrag. Partiet har ett program och en partiledare. Nu till problemet; partiledningen accepterar FRA-lagen tillsammans med alliansen. Jag accepterar den inte.

Hur ställer man sig i en sådan situation? Det är inte lika självklart som förr, när man antingen avgick eller accepterade partiledningens vilja.

Nuförtiden har åsikter och ideologier börjat flyta och blivit synnerligen losskopplade från “block” och “partitillhörighet” …och det är helt enkelt dit politiken är på väg. Obönhörligen. Det är faktiskt ett riktigt sundhetstecken. Den Svenska gamla parlamentariska kulturen har i praktiken varit kontraproduktiv och irrelevant i årtionden.

Den kände debattören Johan Norberg, som alla förmodligen uppfattar som flitig högerflygare och Timbro-riddare, riktar överraskande hård kritik mot alliansen och samtliga högerpartier i ett rakryggat och klarsynt inlägg på SVT-opinion här.
Han kan inte dagtinga med sin egen uppfattning och analys bara för att tillfredställa den numer helt perverterade politiska kulturen i Alliansen. Det kan inte jag heller. Det kan inte någon på den nya friska politiska arenan som den digitala domänen utgör. Det är här dagens och framtidens opinionsbildning sker. Av folket, för folket. Det är bara det att den gamla makten har inte erkänt denna arena, och det kommer att bli deras fall. Nästa val blir rena armageddon för högerpartierna och en väckarklocka för hela systemet.

Jag kan heller inte inte ställa mig bakom mitt parti av ren lojalitet när jag inte bara tycker, utan jag VET att FRA-lagen tillsammans med alla associerade lagförslag runt den är det största hot vi som medborgare någonsin ställts inför i modern tid. Det riktigt skrämmande är att det är vår egen regering som håller i vapnet som bara genom lite vanlig släpphänthet och ändamålsglidning kan sätta igång ett helt nytt och högst obehagligt förhållningssätt till övervakning av medborgare.

Så jag är alltså Centerpartist med stukad tillit. En hemlös medlem. En soldat som fått se sin general begå ett antal övegrepp och inte kan leva med att ta emot order från den auktoriteten längre.

På röstningsdagen den 18 Juni ringde jag till Jämtlands centerpartistiska ledamot och sa i klartext “du måste sänka den här lagen annars förintas partiet i turbulensen fram till nästa val”. Givetvis var det ett helt verkningslöst samtal, även om det kanske det var det viktigaste samtal han fått på mycket länge eftersom han nu blir arbetslös 2010. Det är nämligen så det ligger till. Nuvarande regering kommer att dras ner i avgrunden av denna fråga och det är fortfarande ingen av oss borgerliga väljare som förstår varför de är beredda att ta den smällen och ge oss det nederlaget.

Media, näringsliv, medborgar-opinion, proffs-opinion, vetenskapsmän, statsvetare och IT-folk är HELT ENIGA om att vi bör riva upp lagen och tillsätta en parlamentarisk utredning. En helt enig kår av ledarskribenter på landets samlade tidningar står och SKRIKER det i örat på Reinfeldt.

..och så går partiledarna och stoppar huvudet i sanden.

Förstår inte Maud Olofsson t.ex. hur absurt vi medborgare tycker det är att behöva bevittna det? -och hur ont det gör som partimedlem och förtroendevald att behöva stå för och representera?

Det är inte ens relevant huruvuda syftet med dessa övervakningslagar är gott eller ont, det spelar ingen roll. -Det samlade motståndet mot dem ger nämligen regeringen fullt tillräcklig anledning att bara snabbdöda hela det nationella övervakningspaketet i ett enda slag och aldrig tala om det igen. Någonsin.

Vad har ni, statsråd och partiledare försatt er i för slags situation? Har ni förbundit er till en utlandsmakt att få igenom den här lagen och denna utvecklingen? Varför agerar ni så maktfullkomligt i frågan? Varför tystnaden?

Allmänheten behöver två saker:

1. Få hela den här proceduren nedbruten och förklarad för sig till sista beståndsdel. Bakgrund, beslutsgång, anledningar, aktörer, syften och underliggande agendor samt en koppling till nationell och internationell kontext.

2. Därefter måste man helt enkelt riva upp signalspaningslagen OCH SAMTLIGA associerade teledatalagrings-lagar som nu lite för lägligt smugits in från EU-håll, lite skymda av oväsendet omkring den centrala portal-lagen. Allt ska bort, utan att lämna minsta rest kvar i systemet. Sedan kan vi sätta oss ner och diskutera frågan igen från början -demokratiskt.

Endast genom att genomföra de två ovanstående punkterna kan Alliansen ha en chans att reparera den skada som åstadkommits de senaste månaderna.

Särskilt fokus måste också riktas på de övriga aktuella förslagen om att lagra vår telefonkommunikation i ett år för att ge polisen möjlighet att gå igenom historisk trafik i samband med brottsutredningar. Dessa varianter på övervakningslagar är inte ett dugg bättre än den centrala FRA-lagen. Vi måste vara extremt kritiska till hela den här utvecklingen i ett tidigt skede. Vi behöver bara titta bort några sekunder och vara ouppmärksamma inför några klubbslag, så har vi skänkt bort rätten till vårt privatliv och förskjutit dessa normer om övervakning bortom acceptabla gränser för både oss själva och kommande generationer.

Jag ser faktiskt hellre en regeringskris än att FRA-lagen blir kvar. Vi väljare överlever alltid. Det kommer nya partiledare och andra partialternativ under ett långt liv.

Den här passagen i historien är oerhört viktig, för vi tar just nu ställning till om vi som kollektiv ska acceptera ett framväxande övervakningssamhälle eller inte. Jag vet att jag vill vara en av dem som ger ett rungande “nej för fan” i arv till nästa generation.

/Stefan Hallgren

Bonuslänkar “Mina Moderata Karameller” och “Opassande” samt The Real Mymlan och Mark Klamberg i samma ämne.

ABTB

Den döende gammelmedia-marknaden.

Konsumenterna har kidnappat de gamla medierna med Internets hjälp och de kommer aldrig att lämna tillbaka kontrollen igen. Beteendeförändringar hos lyssnare, läsare och tittare i kombination med nya distributionsformer förändrar obönhörligen förutsättningarna för både pappersmedia, radio och television, och tvingar dem till utveckling.

Första fronten faller
-De som har fått ta första smällen i migreringsprocessen över till den digitala domänen är våra traditionella papperstidningar. En ny generation läser helt enkelt inte tidningen i pappersform längre och den gamla börjar också i hög grad gå över till att läsa på nätet eftersom nät-tidningen är en så otroligt mycket bättre och snabbare produkt. De gamla tidningshusen har varit ganska bra på att anpassa sig till mediet och i lugn takt flyttar man annonseringen över till den digitala domänen. De tar mycket stryk på vägen, men denna kursen får vi väl ändå allihopa medge är rätt sjävklart utstakad framöver. Papperstidningen som vi känt den håller långsamt på att fasas ut. Punkt.

Andra vågen
-Internet har gått från att vara en smalbandig kanal med tydligt avgränsade användningsområden till att bli en universiell bärare av ljud och bild i en omfattning som är mycket vidare än de traditionella mono- och oligopolens gamla distributionsnät. TV och Radio kommer att glida över till Internetbaserad distribution. Helt och hållet. Kanske fortfarande delvis sänd i de gamla strukturerna, men likväl Internetbaserat.

En ryggmärgsreaktion hos dem jag säger detta till brukar vara “men YouTube och de andra Webb-TV aktörerna har ju grynig, hackig och fjuttig kvalitet som inte kommer i närheten av modern HD och bredbild.” Det stämmer alldeles utmärkt. Men. -Bandbredd och kvalitet på nätet ökar exponentiellt samtidigt som datorn kryper allt närmare altaret i vardagsrummet där den traditionella TV:n stått i mer än femtio år. Det är självklart att Internet som distributionskanal kommer att bli en allvarlig konkurrent om konsumenterna inom en mycket snar framtid. Redan idag sitter 25% av Svenskarna framför datorn i stället för TV:n mellan klockan 19-23 på kvällarna och inget tyder på att den trenden mattas av. På TV-sidan är det en bit kvar tills vi kan uppleva t.ex. bild HD-kvalitet oberoende av var vi är, men redan idag så tillhandahåller alla TV-bolag och deras återdistributörer sina kanaler som webbtjänster och användningen av dem ökar lavinartat.

Den traditionella distributionsformen av TV bygger på envägskommunikation av typen “en sändare till många passiva mottagare” och TV-tittandet har hittills skett i realtid efter TV-tablåer. Idag sker en beteendeglidning med hjälp av hårddiskinspelare och annat som gör vårt TV:tittande mer flexibelt, men det är först när den Internetdistribuerade TV:n snart får fullt genomslag som både reklamsäljare- och traditionella tablåproducenter totalt tappar kontrollen över sitt material.

Radion ett problem för sig
Det pågår idag en enorm kapitalföstöring inom SR-koncernen. Sedan tio år tillbaka så har de utrett och experimenterat med olika varianter av “DAB”, Digital Audio Broadcasting, som ska sändas i marknät och tas emot i särskilda svindyra boxar som konsumenterna hittils totalvägrat att överhuvudstaget befatta sig med. Likväl så fortsätter man att pumpa in hundratals miljoner i något som aldrig kommer att få marknadsacceptans på grund av att radion redan har hittat en annan självklar kanal ut till lyssnarna; Internet.

En bekant demonstrerade nyligen hur han genom att koppla en sladd (inköpt för hundra kronor) från sin helt vanliga mobiltelefon till bilstereon omedelbart fick tillgång till tusentals radiokanaler från hela världen i full HiFi-kvalitet, inklusive alla de Svenska public-servicekanalerna. Inget trassel eller hokuspokus. Funkar direkt. Mobiltelefonen tog emot alla stationer via 3G-nätet och Internet och han kunde köra genom större delen av Sverige utan hack, brus och avbrott. Detta kan vem som helst med en modern mobiltelefon göra redan i eftermiddag för en hundralapp, och det omedelbara mervärdet blir ju att man kan byta från Mix Megapol till Engelska BBC helt sömlöst medan man är ute och kör. En trygg, säker, billig och helt utbyggd teknik. Sett i detta ljus, skulle jag vilja höra hur SR motiverar sin miljardsatsning på en egen teknisk plattform som redan är stendöd.

Mobilt Internet är en total-penetrerande kanal för ljud och bild som redan nu har letat sig in i varenda litet hörn och i varenda liten teknisk “gadget”. Billiga prylar, full täckning och hög tillgänglighet gör att marknaden fullmomligen RUSAR ifrån den gamla, inlåsta sändningstekniken. Konsumenterna har kidnappat medierna och de kommer aldrig att lämna tillbaka makten över dem.

Sammantaget så kommer alla dessa enskilda parametrar jag nämner att samverka och få effekter för alla de gamla inlåsta medieaktörerna väldigt fort. Frågan är, om de hinner anpassa sina affärsmodeller i samma takt. Oavsett, så har vi några mycket intressanta och turbulenta år framför oss.

STEFAN HALLGREN

Aftonbladets nya kvinnofängelse; Wendela

Det görs oerhörd business på den moderna kvinnomyten idag. I mängder av glassiga magasin, i mängder av TV-program. Moderna kvinnor ska vara gifta, inredningsintresserade, gilla vin och ha kök i ek och rostfritt. Lyckade är de om de har ett inredningsprojekt i skärgården och åker utomlands med både barn och man ett par gånger om år. Ingen röker och de har ett trevligt och regebundet sexliv mella nystrukna lakan. Männen är trogna och kvinnorna har roliga hobbies och läser Martina Haag och fnittrar klädsamt. Luften glimmar runt dem som i Ajax-reklamen och alla barnen har vita tänder. Och båda har välbetalda jobb och klarar amorteringarna.

Och så går nu Aftonbladet och startar Wendela

För helvete Aftonbladet. Jag vet hur det lät på era redaktionsmöten inför den här satsningen. Det har låtit likadant på varenda redaktion de senaste tio åren när man ska in och kapitalisera på denna målgrupps annonsintäkter. Det är bara så märkligt att ni lanserar detta i _slutet_ av den här “Sex & The City-eran”, när hela den här illusionen snart är förverkad och bränd? Bad business.

Utbudet på livstilsmedia-marknaden för kvinnor andas; Överetablering. Läst förut. Beskt innehåll. Själlöst. Ytligt. Ingen hemma. Leder ingenstans.

Den här trenden, liksom den motsvarande manliga, med Pokermagasin och Slitz-Caféer kan vara de mest destruktiva nutidsfenomenen av alla för vårt psykiska välmående alla kategorier. Massiva depressionsskapare.

Hade det inte varit bättre att vara först med något annat Aftonbladet? En avdelning som verkligen tittar dagens moderna människor och kvinnor DJUPARE i ögonen och frågar vilken riktning ni ska gå tillsammans nu när skilsmässorna närmar sig, orken tryter och lågkonjunkturen snart tvingar ut glamour-familjen från Bromma till nån småstad ut i landet? Det som kommer efter boken “Lycklig och älskad av alla, och på jobbet går det också bra” av Fru Haag?

Vi ska snart in i en ny fas med allt det här. I den fasen går det inte att upprätthålla den överetablering av livsstils-knark som tidningshyllor och nätet dryper av just nu. Medvetenheten ökar. Kvinnor får högre krav och insikter. Ta en ny rikning nu, gör kvinnorna trygga och starka, i stället för att bara distrahera dem med platta tillrop om ytlig framgång och lycka.

/S

Här kan du läsa WitchBitch´s insiktfulla inlägg i ämnet.

The Pirate Bay publicerar ingenting.

TPB har aktualiserats igen i samband med att bilder från förundersökningen i Arbogamålen blivit tillgängliga.

Tidningarna skriver att det är The Pirate Bay som lagrar och distribuerar dem. Det är det inte. Vare sig i praktisk eller juridisk mening.

På TPB:s Servrar finns… ingenting!

De lagrar bara såkallade “Deskriptorfiler” (torrents), tomma hänvisningsfiler som pekar till miljontals människors hemdatorer där själva det aktuella materialet finns och lagras. Det är alltså enskilda individer som både innehar och publicerar allt material som finns på The Pirate Bay och tusentals andra s.k. “Torrentsidor”.

The Pirate Bay lagrar inget material whatsoever, vare sig lagligt eller olagligt.

I teorin, så kan hänvisningslänkarna (s.k. “torrents”) till materialet på folks hemdatorer publiceras varsomhelst. I en tidning, på en anslagstavla, skickas via mail eller som på TPB, visas på en hemsida.

Det är alltså enskilda juridiska, tänkande personer av kött och blod som sprider materialet. Medvetet. För att de vill. Hemma i miljoner stugor.

Så här går det till: En hemanvändare bestämmer sig för att dela ut en låt.
Användaren öppnar en del av sin hårddisk där låten ligger och gör den tillgänglig för sökning på t.ex. The Pirate bay. Andra användare hittar filen, laddar hem den direkt från den första användarens hemdator, och öppnar sin dator för andra på samma sätt. Nu finns det två som publicerar filen. Är filen populär, så gör kanske 3-4000 användare till likadant inom några dagar. Därmed är filen “publicerad” av tusentals privatpersoner. Ansvaret för att inneha, disponera och sprida filen är hemanvändarens/nas.

Det är dessa som i så fall ska sökas, ifrågasättas och lagföras om myndigheterna tycker att någonting olagligt är i görningen. Torrentsiterna (TPB m.fl) är neutrala. De har bara en blind, icke värderande automatisk datafunktion som visar vad hemanvändare har valt att dela ut på sina hårddiskar.

Så när vi tar ställning till fildelningens laglighet eller inte, så ska vi förstå att det handlar om miljoner människors enskilda och medvetna val. Det handlar inte om “fildelningsservrar”.

Folket har bestämt sig. De vill fildela. Därför gör de det. De vill publicera och de vill ladda ner. I världen handlar det om tiotals miljoner “lagbrytare” som ökar med flera hundra tusen per dag.

Eftersom det är de tiotals miljonerna som går till sina jobb, röstar i val och utgör själva samhället, så uppstår det såklart friktion, när myndigheterna anklagar dem för brottslighet.

Samhället delas upp i två läger;

1. De som kanske är äldre (dagens maktinnehavare) och inte fildelar.

2. De som är av den nya generationen och faktiskt redan har förändrat samhället i ett lager där det andra lägret vare sig ser, lever eller verkar. Det vill säga i den digitala domänen.

“Nätgenerationen” betraktar inte nätet som en plats bara för E-post och Hemsidor. De har flyttat ut minst en fjärdedel av sin vakna existens på nätet och bygger, kommunicerar, påverkar, bloggar, redovisar sina liv i film, text och foto, sprider, tillverkar, förverkligar, åstadkommer, grupperar sig, hittar partners, hittar jobb, hittar dagisplats, debatterar, samlas, förfasas, hatar och älskar. Allt i den digitala domänen. Det är många fler sociala mekanismer igång i den digitala domänen än i den verkliga för “Nätgenerationen”. Det handlar inte längre om en liten grupp “nerdar med datorer och taskig solbränna”. Det är våra döttrar och söner. Så gott som samtliga. Gilla läget. Nätets funktion är det ojämförligt största och dominerande livs-navet för dagens framväxande människa. Till och med i min egen ålder så har de flesta dragits in. Exemplet www.alltforforaldrar.se samlar mammor och pappor i hundratusental och det finns en sida, en community eller funktion för varenda mikrodetalj i vårt vardagliga liv.

Vidare;
Märk väl att jag lämnat etiken helt utanför detta inlägget om fildelning förresten. Moral, rätt och fel o.s.v. ligger i ett enskilt lager. Just detta inlägg behandlar lagligt eller olagligt, ansvar och skydlighet. Vem som ska jagas och stå till svars och den eventuella riktigheten i det.

Tekniskt sett så ska myndigheterna jaga några tiotals tusen Svenskar och åtala dem om spridningen av förundersökningen i arbogamålet är olaglig. Nu är den ju inte det eftersom den redan innan var offentlig handling. Spridningen är bara oetisk, men olaglig är den inte.

Däremot finns ju annat, upphovsrättsskyddat material. Spridningen av detta material är olaglig idag, men det är några miljoner PRIVATPERSONER som begår brotten i juridisk mening. Inte The Pirate bay och andra fildelningssiter.

Det här visar tydligt på att myndigheterna försöker dra åt en mutter med en skruvmejsel. Vi måste antingen anpassa lagrummen utifrån miljontals människors beteendemönster eller börja låsa in folk på allvar. En efter en.

Dessa miljoner har nämligen bestämt sig för att de t.ex. accepterar konsekvenserna av att film- och musikbransch tar skada och att de inte längre vill betala för saker som de kan få av andra människor gratis.
Det smärtar mig så oerhört, eftersom jag själv producerar och säljer innehåll inom film och musik. Det är bara det, att jag har förstått vidden av det här nu. Det är ett totalt skifte i förhållningssätt från konsumenterna och där står jag mig slätt. Antingen anpassar jag mig och försöker skapa nya affärsmodeller utifrån förändrade beteendemönster, eller så måste jag göra ett personligt val att arbeta med annat. Det är verkligen så obarmhärtigt enkelt och neutralt. Det går inte att reversera den här utvecklingen.

Det är nämligen människor som fildelar. Inte maskiner. Och människorna har tydligt uttryckt hur de vill ha det. Det är som att förlora ett val i riksdagen. Man gillar inte majoritetens beslut, men man måste ta det.

/Stefan

What´s in it for me? I really got to know.

…sjöng Amy Diamond.

Ibland när jag får tid för korta stunder av reflektion, så kommer det överraskande insikter bl.a. om min relation till min omgivning.

Jag har blivit en slags “pleaser” med åren. Omedvetet har jag skapat en sådan identitet tror jag. En förverkligare av andras drömmar. Förmodligen på grund av att jag behörskar så många områden och saker. Det är så lätt att be mig lösa något. För att jag är bra på det, flexibel och effektiv.

“Skicka det här, skriv det där, laga det där, skjutsa det där, förhandla det där, programmera det där, spela in det där, tillverka det där, passa det där, hämta det där, värdera det här, projektera det här, anställ den där, bär den här, gå på det här mötet, res dit, sälj det här, trösta den där, bete dig så här, städa upp efter oss här” o.s.v. o.s.v.

Ta ett enkelt exempel; -När min telefon ringer, så handlar den inkommande kommunikationen antingen om att man;

A: Ringer för att man behöver min hjäp för att lösa ett praktiskt problem man har, eller för att man vill att jag ska åtgärda något eller några av deras egna behov i form av råd, hjälp eller tjänster.

B: Ringer för att erbjuda mig sin hjälp i någon form.

Snabbt konstaterade jag att nio av tio samtal varit av punkten “A”.

Det får mig att undra om folk i allmänhet har börjat utveckla allvarliga empati-störningar när de kan ringa samtal efter samtal som bara radar upp ett nytt “nu behöver jag” eller “skulle du kunna” i mitt öra utan att först titta efter inuti mig hur jag har det med kapaciteten, lusten, humöret eller viljan.

Det här hade ju inte varit ett problem om det varit rimliga proportioner eller någon form av jämvikt i det hela. Eller att jag tjänat pengar på det. Eller att motsvarande funktioner funnits i lika hög grad för mig åt andra hållet.

-Kan jag vända det här tro, så att nio inkommande samtal av tio såsmåningom låter så här i stället; “Hej, jag ville inget särskilt, men vad behöver du Stefan?” Jag vet inte.

Och något offer är jag inte. Det är jag som tillåtit den här utvecklingen att äga rum. Ofta är det roligt. Ofta är det skönt att vara till hjälp för nära vänner. Ofta så vill jag och kan jag och ofta är det små saker. Ibland riktigt kreativa och roliga. Men de tar ju energi likafullt. Jag börjar egentligen bli rätt bra på att begränsa och säga ifrån. Ja, jag säger faktiskt ofta ifrån när jag tänker efter… men..omgivningens behov avtar ju inte för det, utan telefonen fortsätter ringa med oförtruten intensitet med samma budskap om “hjälp mig” i stället för “jag vill hjälpa dig”.

Jag har helt enkelt låtit det gå för långt. Det är oftast en helt ohanterlig mängd behov i in-röret. Och det tar energi att säga nej hela tiden också.
Jag måste alltså börja värdera, vara rädd om min tid, välja och prioritera.

2009 kommer att bli ett “jag-år” så det står härliga till. Och jag tror att alla som är vana vid min ständiga flexibilitet kommer att bli galet irriterade först. So be it. Jag känner när vägs ände är nådd, och det är nu.

Ett liv där ens energibalans består av 90% utflöde och 10% inflöde blir inte friskt till slut.
Förmodligen säger allt det här en massa saker om världen i allmänhet.
Många människor har för små resurser att lösa sina liv generellt i dagens samhälle, så vänners instatser blir helt avgörande.

Det ligger mycket kärlek i det, och för min del är det en ärlig hjälp och kärlek jag så jättegärna vill ge mina närmaste.
Bekymret uppstår när det blir för många som behöver för mycket samtidigt. Jag har under alla år haft outtömliga resurser i form av ork, kunskap och välvilja som räckt både till mig själv och samtidigt alla andra också.

Fast…med tiden, då ett vuxet liv blir alltmer komplext samtidigt som orken avtar lite, så minskar den här energin att ensidigt vibrera så starkt, att ösa ur sig själv så mycket. Semester behövs, pengar ska in, trygghet skapas.

Så jag projekterar redan nu för att gå in i ett “ego-mode” 2009. Det lär bli lagom populärt.

/Stefan

Jag borde bli spåman.

Minns ni 1996? kan ni komma ihåg hur ni betraktade Internet 1996? Ni vet, oskuldens tid, då enda sättet att nå Internet var ett 28.8-modem med svindyrt abonnemang, som pep och visslade och det fortfarande var många år kvar innan man kunde boka tågbiljetter på nätet?

-Jag hittade just en artikel som legat kvar på Internet och skräpat i tolv år, som jag skrev 1996. jag minns den inte faktiskt. Jag skrev hundratals sådana per år. Men jag hade glömt hur tidiga vi var där, några tiotals webbproducenter i Sverige, som med lätt fasa faktiskt redan exakt hade fattat vad det vi arbetade med och lärde känna skulle få för konsekvenser för samhällsutvecklingen.

Men, förstår ni, det här var en tid när folk fortfarande skickade pappersbrev. En tid när mobiltelefoner fortfarande inte var allas självklara egendom. De flesta konsumenter i allmänhet, och beslutsfattare i synnerhet, var helt omöjliga att väcka och få att acceptera nödvändigheten i att rikta ALLA nya investeringsmedel till Internet för att vi skulle kunna bli först och störst i världen. Och ändå är det bara tolv år sedan.

1996 hade jag helt klart för mig exakt hur det skulle komma att se ut 10 år senare, jag minns det så väl. Jag slet och skrek lokala och nationella beslutsfattare i örat och formligen bombarderade tidningarna med budskapet om att “nu djävlar är det dags att vakna och ställa om världsordningen för om bara några år är Internet lika självklart som skithuspapper är idag.”

Nedan, så publicerar jag några citat ur min artikel om framtiden från 1996. Idag förstår jag varför jag kände mig så ensam när jag lanserade mina insikter, framförallt i den lilla staden Östersund. Vi var så tidiga. men allt blev ju, exakt, verkligen exakt, som jag uttryckt i artikeln.

Citat ur min krönika från 1996:
———————-
“Framöver kommer vi få se behovet växa av stora, moderna kommunala system på Internet integrerade med landsting och näringsliv, med betalsystem, e-post ja till och med bildkommunikation och förutsättningen för att det rent demokratiskt ska fungera, är att gemene man får tillgång till utrustningen lika självklart som telefonen idag. Detta är tyvärr vad som idag begränsar utvecklingen. Men det kommer att ske. Det kommer att ske och dessutom så mycket fortare än vi anar. Det som i fjol kändes ganska avlägset står idag och knackar på dörren ganska högljutt.”

“Kommersiella krafter talar och då går det som bekant undan. De påverkar utvecklingen hundra gånger snabbare än vilken politisk process som helst.
Då kommer frågan; -Ska då inte enskilda kommuner och län agera ansvarsfullt och proffessionellt i denna fråga och prioritera denna utveckling i termer om investeringsplaner och resursdisponering eller ska man leka i vassen ännu några år?”

“Elektronisk publicering kommer om bara några år att bli en överlevnadsfaktor för glesbygdsföretag för att kunna hävda sig mot det nya avståndsoberoende konkurrenstrycket som kommer utifrån inom alla verksamhetsområden.”

“Internet är inget annonsmedia längre utan en ny kontaktyta mot leverantörer, kunder och nya målgrupper, ett komplement och en utveckling av befintlig marknadskommunikation. Jämför med ett företags postgång, eller ännu hellre telefonväxel. I sig är den bara en dyr investering i död hårdvara men ändå är den med och genererar varje krona som företaget tjänar. Detsamma gäller Internetpublicerning.
Dessa frågor ska vi ta ställning till nu. Ju fler desto bättre. Senare kommer många att tacka oss för det.”

Stefan Hallgren
————–

Tja… idag sitter vi ju med facit.

/S